Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1844, sida 1

kets bedrifvande, öfver hvilkas esterlefnad polismagten hade att strångt vaka. om de försatiningar, som nu linnas. äro goda, lämnas derhån. Osullständiga äro de atminstone, och såkert är, alt 999 bland 1000 icke veta något om dem. Hurudant är t. ex. forbudet mot hummerfiske vissa månader af året? Det är förbjudet att fiska, men icke att halla till försäljning, åtminstone har vissa icke-siskares concupiscentia carnalis funnit sin fördel vid, att det tydes så. Förbudet har tillkommet på fiskares egen begäran; men att det icke esterlesves är ett bevis för sanningen, af hvad här ofvan är yttradt. Att den södra delen af Skärgården är i uselt skick kan icke nekas; men sanningsenligt kan man derföre icke påstå, att den är en mer tärande än närande del af rikskroppen. Sedan ett tiotal af ar visar sig enmärkbar sörändring till förbattrina. Man kan derföre icke undgå, att i beskrifningen på dess tillständ märka någon öfverdrift. Det onda, hvaremot förf. med allt skäl så nitiskt ifrar: krogeri och handel, är, liksom annat ondt, af den besbaffenhet, att det icke endast af yttre medel kan botas. Handel med lissfornadenheter är benöflig för ett fiskläge, och salteriidkaren är icke heller öfverflödig. Man bör hoppas, att den kraftfulle och nitiske Landshöfdingen gör, hvad göras kan, till missbrukens afskaffande, och det är väl, att forf. i detta som annat framhallit dem. Innan vi lemna kapitlet om fiskerierna, citera vi från p. 97: ehafva då några Engelska köpmän rätt att stifta lagar för Svenska undersäter, eller förbjuda oss att äta vår egen hummer? Frågan synes nagot ensaldig och kan reduceras till en annan: har den Svenske fiskaren rätt am sälja sin vara till hvilken han behagar, och är han skyldig att halla de kontrakter, han rörande försäljningen ingär? om Svenskarne ville betala hummern lika vål som Engelsmännen och jderjeme försäkra fiskaren om jemn afsättning; år det val icke tvifvelakiist, att de ju finge äta sin egen hummer. Men man minns väl, huru förhållandet var den tid Engelsmannen icke köpte hummer här. I denna afdelning borde väl varit nämndt, att länet har ett klushallssällskap, om också för öfrigt ingenting derom varit alt säga. Fjerde underafdelningen har till rubrik: äPolitisk Försattningä, och behandlar länets adminisiration och kameralverk, den militära indelningen och fattigvarden. Uti femte afdelningen förekommer det ecclesiastika, skolväsendet och slutligen Hvitfeldtska donationen med dess förvaltning. Detta sistnämnda ämne kunde förtjena sin egen historia och beskrifning. Materialer saknas icke, ehuru de torde vara svåra att taga reda på, hvaröfver också förf. klagar. Berömvärdt är, att han icke alltför knapphändigt affärdat denna sak. llan har behandlat den med all den moderation, som kan vara en akännares majlig. Vissa partier äro mästerstycken. Öusbligzt vore, all vederbörande med allt allvar ville behjerta så det ena som det andra, som bär .Säge8, synnerligast I hvad godsens förvaltning ang Såsom tillägg till författarens upplysande exempel kan nära nas Jatt midt under den rysliga vintern och hungers—————————— —— —e——