nöden 1838 blefvo tjogtals åboer dömda att afflytta från sina hemman. Det syntes som någon Kakådämon inspirerat det annars menniskoälskande Curatorium. Huru bönderna genom Kungl. nåd vilkorligt återfingo sin åborätt, vet man. Men det hindrar icke, att ju åtskilligt mer i den saken kunde vara föremål för menskligt vetande. Ås skäl, som i början uppgass, har insändaren undvikit det historiska och antiquariska, hvaråt förs. egnat berömvärd flit och uppmärksamhet, hvarigenom arbetet också mycket vunnit i interesse. Ins. asbryter derföre bär sin eljest nog långa uppsats, utan att vidröra dena andra bufvudafdelningen, som innehåller speciel beskrifning öfver Näsinge, Skee, Tanums Nafverstads och Qville Pastoraler. Boken utmärker sig genom materialiernas rediga ordnande, ett enkelt och i allmänhet vac kert språk, och vittnar om mycken flit i forsk: ning, som man måste benndra, då man känne författarens trögna embetsgöromål. Säsom er beskrifning bör, gifver denna ett redigt begrep; om länets och orternas beskaffenhet och förbal landen. Trycket är vackert. bet hilliga prise tyckes vittna, att afsältningen är god, och Ins önskar, alt den mätte blifva ännu bättre, på de förf. måtte åtminstone hafva den vedergällnin gen for sina uppoffringar ooh sin möda! od hhhhh33 F—F— —