Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1844, sida 1

skapsmån. Det är antagandet af lottsillens egna det, som föranledt denna tro; och detl sinnes säledes i den okunnige fiskarens idegang mera logik, än i sorsattarens ofvan citerade demonstration, der han vill, att fiskaren skall öfvertygas om sillens lek af det factum, att denna sker på ett djup, hvarest den iche kan observeras! — Förf. har, som man ser, användt den föra ädla manövern, att nedsätta sin motslandares värde, för att med detsamma betaga hans utsago vitsord. Men är det då endast stiftastrons anhängare, som af okunnighet, eller oUrr handlande, sisksaltare, siskköpare och fiskare m. sl.? som — af egennytta förstås — påstå, alt den nuvarande sillen icke är likartad med den fordna? År det icke, och har det icke — alltsedan frägans väckande blott ett decennium efter det stora sillfiskets upphörande — varit en enhällig bekännelse af hela den länets befolkning, som sett och deltagit i detta sillsiske, både dumma och kloka, interesserade och ointeresserade? Det tyckes väl, som ett så enhälligt ersarenhetsintyg kuude vara af någon betydelse äfven i opposition mot lärda, som aldrig hafva sett ett enda exemplar af den sordna sillen, hvarföre de vid sina bevisledningar för identiteten af densamma och den nuvarande husvudsakeligen måste gå negativt till väga. Anmärkningsvärdt är också, att man i andra icke mindre vigtiga fall hämtar bevis för sina satser af både fiskares och andra dumhufvudens intyg. Ett ypperligt exempel härpa erbjuder sjelfva den bok, hvarom här är fråga. Man läse ashandlingen om landhöjningen p. 18 o. s. Alt t. ex. enstaka punkter af jordskorpan höja sig, medan andra t. o. m. 14 mil närbelägna blifva i sitt gamla läge, år vål för menniskoförnuftet ingalunda troligare, än att grässill kan vara en från fetsillen skild art. Och likval styrkes det förra med intyg af personer, hvilkas vitsord i senare frågan förnekas, och hvilka troligen af närvarande sillfiskes inställande för några år bafva lika mycken förlust eller vinst, som deraf, att Tegneby kyrka höjer eller sänker sig. Det är förunderligt, att man vill begagna sig af denna utväg för alt bestrida lsbarens m. fl. tankar uti ifrågavarande sak. Han åberopar till stöd för sin mening, hvac han tror sig hafva sett: sillens olikhet i yltr form, och hvad han tror sig hafva kännt: sillens olikhet i smak. Kan man väl äfven från I känna honom förmågan att se och smaka? Har sätminstone har väl icke haft tillfälte, att ge nom kråsligheter bortskämma den naturlig smaken. Utan att känna fiskrarnes åsigter och utan at I hafva sett den fordna sillen, skall hvarje oväl dig, som sorgfalligt jemsor den beskrifning p denna, som till och med af de lärde godkän nes, med den nuvarande sillens beskaffenle och förhållande, åtminstone i första taget nöd vändigt förmoda något sådant, som af fiskar psd Den så kallade setsillen kunde ju, nä den blef fångad i rättan tid och rätt tillredd i godhet jemföras med den hollåndska. Me kan väl den mogna sill, som nu sangas i Be shuslän, jemföras med den holländska; ja, or I hon saliades, skulle hon ens till 34 al prist