Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 februari 1844, sida 1

Tenoristen.) Berättelse uf Frans Xaver Told. Öfverdådigt förtroende till lyckan hade fört wonom till spelbordet, och när äfven bär hans förhoppningar sveko honom, så sökte han att enom sin slughet tilltvinga sig hvad Gudinnan icke frivilligt ville gifva honom Sedan hans spelknep blifvit upptäckte, ansåg han sig icke er säker i Neapel, utan skyndade att lemna denna stad. Han var nog klok att inse det han nu fick gå en helt annan väg för att komma åt penningen. Med hans förhärdade sinne voro medlen honom likgiltige. Från San Georgio hade Italien redan erhållit flere af sina beromdaste sångare. I denna behagliga och sunda nejd funnos de mest herrliga stämmor. Redan tidigt bildade sådernes säng barnens öra. Det knade icke misslyckas. Han hade, innan alt han sjelf visste huru, kommit till denna by, och vände efter få veckor tillbaka till Neapel med en yngling, som hade en den mäst rena och klingande silfverstämma. År voro förflutna sedan denna spekulation, Frazzolino hade knappt börjat att njuta frukten af sin möda, än den förhoppnirgsfulle sångaren sjuknade och dog. Men han hade en gång Smakat de fördelar en dylik elev kunde bringa honom, och oemotståndligt drogs ban åter till San Georgio, när han råkade tillsammans med Fadbio. Lika afsigt, och nästan lika behof hade snart knutit en sast forbindelse emellan desse —— SV Se G. H. o. S. T. N:o 19,