Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1844, sida 1

gar tillsammans hos ELiisa. Eljest har Förf. den egenheten här, sasom i åSfänClSpfaralellernen, alt se in i en framtid, som ännu ingen upplefvat, i det hon på flera ställen talar om hvad som hände i en lang framtida lefsnad. Af de fi, ohetydliga anmärkningar vi hafva haft ad! göra vid ifrågavarande arbete, hoppas vi alt bade Publiken och Författarinnan ä utu hänförda vi varit af saväl det i illan se och och den blomstrande 2 så d tin sceneri, som stil. llur anzenämt skulle d vara for oss, om vi, genom sttrandet deraf, i ringaste man bidragit dertill att far se Författarinnan uppträda, som en ännu större aålverdångaren, hvilket hon sjels lolvar, i det hon da måste dånga öfver siz sj Den Fröolichska skriften, utkommen enolens rolensc. tyckes oss ej sarljena mera uppmärksamhet, än Herr Greivens alla sordna lillsäranden, som äfven da de varit som bäst, sasom i Bidylahningarne om Hialt och Resorno bära spår af mycken omogenhet. Anmärkningsvärdt är imellertid, att han i hela skrilten ej gör ordentligt besked för det berypklade bresvet. Ingenling hade ju varit enklare, än att publicera kouceptet. Ått det ej skett, sor verkligen sjukt ut. Skriften CCalilina-( ruserstolpe kunde likaväl hafva varit oskrilven: ty den såger ingenting nytt. llerr Crusenstolpes politiska osverlöpningar äro så iillräckligt kända, att de ej vidare behöfva releveras, likasom hans aristokra:iska sympathier, och fortfarande hafva vi såstat uppmärksamheten derpp. om man så vill, så bevisar det ingenting emot mannen: ty, som han sjelf sagt, gick han blott öfver på regeringens sida, emedan han happades, att den ändå hanhända vore bättre, än sitt rykte: då han imellertid fann förballandet. vara tvertom. öfvergal ban den aler. bet kommer nu blott derpå an, att han i framtiden blir sig sjelf trogen. — Aristokratien har han deremot insupit med moderswjolken: dock synes han, på senare tid, också hafva emanciperat sig mer och mer ifran dess inrotade fördomar. Ilerr Mellins eNINTILERBLOMMORoO åro i år till större delen, verkligen isblommor, granna. men kalla. endast en och annan dikt gör et undantag derifrån,, och isynnerhet täck och ori ginell är Timannens döttoe RNovellen: aDei osedda makano, är deremot, rent ut saxdt, un der all kritik. — Ideen år ej så oåfven, fast nä got orimlig; men behandlingen så trivial, a: man kan hoppa öfver sidor, utan att förlora na sot dervid, ej ens af sammanhangel, och der svärtande kuren mot epileptiska anfall är bad ynklig och lie andra ynhligheter att sörtiga Denna novell hör derför obestrilliat till ele sjenr ennuyeno, troligen som följd al Herr Mellin boseiad, mångskrifveri. Fagot egenkärt är de sockså att lylla nästan hela kalendern med egn I foster, liksom en virtuos. som på sin koncer rå ar blott egna, ofta medelmattiga kompositio i ner, då säkert flera af våra yngre skalder haj atskilliga vackra blommor alt räcka honom, en ändt sig till dem. Ilerr Mellin bö dast han Ä