Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1844, sida 1

sång. Jacomo uppstod plötsligt: Maria sak nades. Han tog skyndsamt några steg åt samme hall som de kommit; plötsligt stannade han seende Maria vid foten af ett träd. hon ta: på sina knän och earäsde med sina händer a zraf der hon nedlade sitt barn. Jaeomo släppte brödbiten som han höll, be traktade henne ett ögonblick, utan att våg tilltala henne, och återkom sorgsen och dyste till sina män, bvilka jus slutat deras maltid Jacomo utstälde en post, mera af vana än a fruktar, derefter tillät han hvar och en ga til hvila. Sjelf gick han något afsides, utbredd sin mantel på marken och insomnade straxt hvilket exempel hans ultröttade män icke vor sena att efterfölja. Banditen, som postade, hade knappt vakat el quart, förrän han redan började kanna trötl heten få öfverhanden öfver pligten: han mast oupphörligt marschera för att icke insomna sta ende. Plötsligt hörde han en mild och sorg sen stämma uttala hans namn. Han vände si om och igenkände Maria. — Luidgi, sade hon, det är jag, frukt icke. Luidgi helsade henne vördnadsfullt. S-S-,ckars gosse! fortfor bon, du faller nästa omkull af sömn och trötthet, och ända måste d vaka. —Det är Capitanos order, sade luilgi. —lic Ph svarade Maria, jag kan icke sosva om ja än ville. Min sons blod haller mig vaker Gif mig din carbin, jag skall posta i ditt stå de, och i dagbräckningen shall jag väcka dig.Men om Capitano fick Vela det? sade Luids