Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 november 1843, sida 1

de midery Jag uthärdade lychligt alla pl sor och tillfrisknade sminingom: men mina ögon hade lidit i så heg erad, att jag i längre tid icke sick skåda någotdera al mina barn, ty jag hade framfött tvillingar. Min amma hade under tiden haft vård om dem, och efter tva veckors förlopp begärde jag slutligen sa se mina barn, men huru rystejas icke! två fickor, den ena skön som en Guds engel, den andrta — en naken, kottles dödskalle på en frisk kropp! — — Här stannade mistress Warton ater. hästa Walter. sade hon, ijaz är för länge sedan van vid mitt ena barns onalurliga sestalt, men den krossande verkan al första anblicken förorsakade, att jag fick en hetsig feber, som nära kostat miz lifvet. Tror ni er åga nog faltning alt uthärda denna anblick, sa kom närmare. Hon gick till barnens sing, tog upp de: ena, och visade det för mina foräldrar; min far darrade, min mor blef vanmåktig, och jag skrek högt: barnet liknade den tafla, jag nyss presenlerade för Er. Sedan lade modren barnet rater i sängen och slutade sin berättelse med de orIden: ster mitt fullkomliga tillfrisknande gick jag jemte mina barn ombord och seglade till mitt hem. Mistress Warton blef i vårt hus; hennes små döttrar växte upp och jag lekte ofta med den I vackra, redan semariga Fanny. Den andra van Iskapade miss sag jag endast sällan: hennes mo! halji henne som oftast inne, och da hon gick u smed bada barnen, så bar den fefvande dåödskallen en silfrermask, som var arbetad sa konstigt att man icke hunde skilja den ifran ett natur: ligt menniskoansizte.