Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1843, sida 1

——————————————————— det han gjorde halt med resten af sin bataljon; efter en quarttimmas förlopp återkom den på recognoscering utsända truppen med det besked all de hvarken sett eller mött någon enda lesvande varelse. öfversten tvekade då icke längre utan fördjupade sig med de sina i passet: men i detögonblick passet, på ett ställe emellan 2 defileer, vidgade sig i likhet med en tratt, hördes plötsligen liksom från skyarne ropet: Vardarellerna! Vardarellerna! Den stackars ölversten såg, när han upplystade hulvudet, alla klippspetsarne besatta med röfvare, som lade an på honom och hans folk. Han kommenderade alt sormera plutoner; men rölvarhösdingen ropade med försärlig stämma: lägg ner vapen, eller ären ni alla dodens barn! 1 samma ogonblick upprepade banditerna deras kaptens rop, echot upprepade åter bandilernas rop; så alt soldaterna, hvilka icke hade gåt samma ed som deras öfverste och som trodde sig omgisna af en styrka, 3 gånger dalrikare än deras, skreko, den ene högre än den andre, ait de gåfvo sig, oaktadt allt hvad deras olycklige anförare uppmanade, bad och hotade. Vardarelli lemnade icke sin position, utan befallte soldaterna, der han stod, att straxt ihopkoppla deras gevär, hvilken befallning de genast esterkommo; sedan antydde han dem att dela sig i två hopar och hegifva sig hvar och en på ett utpekadt ställe, hvilken besallning ock blef åtlydd med lika punktlighet som den förra. Slutligen nedsteg han med sitt folk, på ett tjog karlar när som quarlemnades i bak