För att bevisa sårträfklizheten af våra finan sers ställning anför Återblickaren åler en ho siffror ur Bankens och Riksgäldskontorets böcker men 4:0 torde just den enorma sillverexporte bevisa, att ställningen ej är så förträltliz, son siffran tycks utvisa och 2:0 kan ingen sa nog veta, om den uppgifna behållningen verklige: finnes, då ingen revidering af kassorna fär eg rum vid revisionerna. be äro således blott til pro forma, för alt slå bla dunst i ögonen Å folket, och vi kunna ej begripa huru 4809 år lagstiftare. kunde sro sig finna nigon garanti dylika hokus-pokus; men det var troligen derpi gjordt, att ej lemna nägra garantier, som alltic äro genanta; vi hoppas dock att folket, en gang skall inse rätta halten af dessa taskspelerier, oci tvinga sig till verkliga garantier. IIvad Bankovinsten beträffar, så är den visserligen rätt bra: men på det sätt, den nu användes, blir den blott en ny beskallning på folket, då den deremot borde komma ået-till godo, medelst skattenedsåälining, emedan det ju är med dess egna penningar, man ockvar. hetraktar man nu den o fantliga skattetillökning, som ålägges det genom de räntor, som ingå till banken, så blir den såkallade shattenedsättningen af några skilling på person, som Aterblickaren så skrytsamt anför, löjlig att omtala. lat derför äfven vara alt statens sinancer äro i ett förmånligt skick, — genom hyad medel lemna vi derhän, — hvad har folket för godt deraf då de förvaltas, såsom hos oss? — Di man endast söker nya utvåsar att använda de ökade inkomsterna; men inga att lindra folkets börder, inga att spara för framtiden? Dock vill Merblickaren, i det följande, bevisa att folket verkligen mår väl, genom regeringens atgärder, vi få se hur han sär i land dermed. För ali verkställa detta, pistär han, att 14 Mantal Kronoskatte betalar blott 3 Rdr 4 sk. h:co i skatter: men tillägger dock beskedligt i noten sid. 171, alt dertill ännu komma Jordbruks och hemnantals-ränta, kronolionde, rustningsskyldighet, prestastoning m. m., som berislizen utgöra nära 40 Rdr B:co på 14 dels hemman kronoskatte i nägra provinser. År då kronoshalte-egaren något annat än kronans torpare? Och då Förf., med silfran vill bevisa det vår närvarande bndget understiger den af 1810, så torde han dervid alldeles hafva glömt de estra anslagen, bankovinsten m. m., hvarigenom ett helt annat resultat uppstår. — Och hur användes dessutom dessa extra inkomster? — Huru Förf. kalkulerat, då han, efter elt sådant förhållande, att onera för ett krono-skattehennnan uppgå till 460 å 480 Rdr B:co, alltefter Markegången, ej far Svenska Nalionens skatter alt uppgå till mer än 18,529,512 Rdr B:co, lemna vi derhän; att beloppet är alltför litet är säkert. Iullintraderna, Postportot, harla-sigillata-asgislen, Bankorinsten, m. m. tycks han dessutom ej heller anse för utskylder, då de dock, utan fråBg, åro de drygaste, emedan de träffa de dagliva bebofven. sillågger man då dessa extra utiskylder till de ordinarie, hvilket såkert skett vid beräkningen af de utländska, så blir Sverges skattebörda p:r person bestämdt vida drygare än de festa andra staters, heldst då man tazer den ringa produktionen i betraktande. — Man behöfver dessutom ej hålla sig blott till siffran, utan blott skåda ikring sig, fråga sin egen ersarenhet, och man skall öfverallt se tynande rörelse, slagnation, penningeförlägenhet undergråsd vålmåga och trefnad, sattigdom, elände och brott omkring sig, som håna den, som, på grund af siffror, ännu vill påstå det Svenska folket förkofras och belinner sig väl. Må detta älven vara svaret på Återblickarens påstuende om lättheten för vår arbetsklass alt existera och ringheten af vår sattigklass i jemsörelse med andra länders. llans kalkyler äro dervid likaså orimliga, som oriktiga. Såsom bevis derpa må tjena, att han på en sida (178) beräknar 22 1(, å4. St. till 210 Rdr och 71 4Stl., till 966 Rdr 42 sk., då dock, efter 42 hdr kurs, det förra utgör 270, det senare endast 852 Rdr. Iluru pass pålitliga kunna då hans större kalkyler vara, då de enklaste äro af denna beskaffenhet? Hurudan den lefnad är, som våra arbetare kunna föra, enligt Återblickarens beräkning, det inses deraf, att han anser ett fattighjon hafva nog af 10 jungfrur soppå och 14 mark spisbröd om dagen, som lärer erhållas i Örebro. Det är dock ungefär detSanna, som att låta en längsamt svälta ihjäl. och så är ocksi sannerligen förhållandet med en stor del af allmozen, som knappt hi ll -— — — — insen rast eller ro, så gjorde de sit arbete j så väl ifrån sig. atl man efter nåvan fji4. —