Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 november 1843, sida 1

så får man en artig samling i våra industrilagars Augias-stall. Följden af elt sådant system eller rätlare en sådan brist på system, visar six ochså i våra nåringars altyning, för att ej säga förfall; ty om också produktionssumman tilltadgit. redan tillfölje af folkökningen, så betraktom denna produktion. kan den, i något fall, jemsöras med den utländska? Man kan ju knappt få sig ett ordentligt plagg gjordt inom Sverges landamären, och en opalitliabet, ett slarf råder inom handtverks-, manufaktursoch fabriks-klassen, som är oöfvervinneligt. Utländningen är ju ej istånd att, vid våra jernbruk, fa en beställning ordentligt utförd, derför vänder ban sig al annat häll. Skulle vi eljest blisvit så godt som lottlösa vid alla de enorma jernvägsföretag som de senare ären eat rum och ännu ständigt fortfara; men man har ju knappt hört talas om att en enda skena varit bestäld i Sverge. Och vårt machinpapper, som i början losvade så mycket, det är nu så uselt att man knappt kan skrilva derpå. Allt sådant är bestämdt en följd af probibitiv-systemet, som hindrar tällan. Aterblickaren undskyller styrelsen hvad dylika lagar och författningar beträffar dermed, att de ofta varit föreslagna af Ständerne; men hur många gånger bafva ej äfven goda förslag al Ständerne blifvit asslagna af regeringen? Och dessutom, tror Aterblickaren någon vara så blind, att han ej ser, ej märker den verkliga spirilus reclor eller Deus ex machina vid riksdagarne, isynnerhet vid industrifrågor? — År det någon annan, än styrelsen , som just begagnar dessa, i privat-intresset, mest ingripande sragor, för att sprida oenighet bland ständerna, splittra, eljest eniga, meningar och förlama deras kraft samt slutligen fa allt afgjordt, efter sin Cuskan och, genom bibehallandet af undantagslagarne, sällel öppet för nya vexationer. Sådan var taktiken vid senaste riksdag, likasom vid alla föregaenr de, ehuru den ej lyckades fullkomligt så väl som fordom, och så blir den afven framdeles, om ej representations-reformen med en ny an da hos Ständerna sätlter P derför. Och likasom det lyckats regeringen att, på detta sätt, ofta under skenet af oskuld och overksamhet. få sina planer genomdrisna och den kaotiska närings-lagstiftningen bibebållen, så hade det säkert äfven lyckats henne att få en förnuftigare lagstiftning införd, endast hon verkligen velat. men har man väl, oaktadt de vackra deklama tionerna och löftena vid riksdazarnes början någonsin sett henne, på allvar, framkomma mec en liberal proposition? Dessutom böra vi pamin., na oss, att regeringen, mot all konstitutionel ande-mening, förbehållit sig den ekonomisk: lag-stiftningen , och att all sådan derför hut vudsakligast utgår från henne. Ilvems ä då felet, att vår industri ännu stär s omätligt längt efter alla andra länder, som gör anspråk på någon industri? — Regeringens. — Uvems är deremot den ringa sörtjensten af des obetydliga framsteg? — Tidens och Fridens. — Denna vill nu Alerblickaren åtminstone skall till räknas regeringen , emedan ban alldeles ej vil medgisva Bidrags-Förf:s påstående, alt regeringer ej kunnat förklara krig, ty dertill eger den, enl Statsförfattningen , rättighet. Ja, Gud bevars likasåväl som att afslå Ständernas förslag, önsk