Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1843, sida 1

— elust. som utkråfves med anspråk på tättmåtia Å i ansederfor förslaget på förra riksdagen att mika Å:sla bmfvudtiteln med 400,009 Rår B:co för ällten för litet: men förminskningen borde ock bafva gjorts under annan rubrik, näml. isom indragning af de orättmätigt u betalta 60,000 Rdr h:co, eller den arliga ersåltninen for den statsskuld, som blifvit betald med latens egna medel. Måhända hade rättskänslan ifvil en sadan proposition en annan utgång n den förstnämnde erh il. — Vi kunna etter vanstående fakta ej fatta oförskämdheten, att, asom sit. 122. debitera det var nuvarande onung, af egna medel, beltalt den pina ena kuld, som hans företrädare ajort?. Man må te ha en rinoceros-hud. och en jernpanna, Tor ut framträda med ett sadant pistrende: men let ser verkligen ut, som om Merblickaren Utalt det i förtvilan, på det ingen återgång ner vore majlig. och han såaledes hade en, om ickså blott sjelsajori, fast punkt att sti på. sor ut derifrån sla ikring sig mel sina fraser. fian tycks hafva märkt att han facit siv vaten Cfver hufvudet och dersid tänkt: det må hlla eller brista, samt tillaripit det första bäsa, om OCkSi än så Orimiisva orsument, såäsom raddninasplanka i den nöd, hvari han för höga vederbörande satt siz, di han atagit sig att försvara det oforsvarliga, att rädda ett, i den allmänna opinionens Kall, länsesedanv sjunket vrak. Detta pastaende har derföre synts honom rått bastant, och det ar det ocksa: men en bastant Han. Det är si mycket smärtsammare at ärligen ulbetala namdle 200, 000 hRår Öb:co, som rikets skuld, älven, utan Guadeloupes sorskljing. kunnat vara, på ett bederliat och reelt sått. lullständiat betald med rikets ezua medel, om man behörigen hushallot dermed, hvilket Bidrags-förf., äfven om man anser bans beräkningar och förhoppningar något sanguiniska, tydligt bevisar, huru Återblickaren också vill fårvränga det. Till hans bemodande, i detta hänseende, kör äfven fö ingen alt statens tillvancar benöfts til krigsulginterna 4815 och 4814, till Diskonternas utredning m. m. Men till de försa borde väl just det halva användts , som erhölls derför: Guadeloupesmedlen och rubeflonden m. m., och alt stalten befattade sig med de senare, som voro helt och hallet privata inrättningar, likasom privat-bankerna nu äro, var alldeles orätt. Paå samma sätt förballer det sig med hans öfriga argumenter för de okade starsmedlens användande tili andra behtos. De flesta bevisa blott, all Sverge ej har råd att halla ett lysande hof med allt oo anhang, utan, så fort görlist, bör söka att fa hvad de anti-liberala så hansullt kaila en regerinz för godt kop; tv Sverges största rikedom, så för det allmänna som enskilla, bör bestå deri, som Almqvist säger, ait kunna vara faltjut. Ått Återblickaren finner anslaget för Sverges konung alltför litet, är naturligt, heldst då han jemför det med anslaget för konunzen i banmark, som verkligen år orimligt sor en så liten stat: men hvilket också trycker den så, att det rättnu är den olidliat. Sadana jemförelser betyda i alla fall ingenting, en orihtighet blir väl ej battre för det att en annan är större. Dess