Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1843, sida 1

kasta Turkarnes alldrig hvilande och alltid förnyade siendtligheter, seende sig om efter eu stod i sin rygg mot de stores äregirighet, som så väldist hotade hans makt och anseende, vände sina blickar mot Ryssland. Uen i denna punkt rojde sig den första misssämja mellan Kara Georges och Milosch, som, oahktadt sin unadom, likvil var en af de ioliytelserikaste i styrelsen. — Den sednare hyste den ofvertygelse, att man endast borde stödja sig på nationen sjelf — på folket, och, om nodvändigheten tvingade dem att un: lerhandla med Turhiet. hellre än alt stödja sig på Ryssland, lemna det förra souveränitet osver Sersien, med vilkor, att landet fick förvalta sig sjelf, efter eana lagar. och fritt val af sina embetsmyndigheter. — itan ville alldriz att Ryssland, hvars planer han tydligen såg bakom den mörka ogenomiräneliga slöja, hvarmed det så omsorgsfullt sökte bemantla sina förehafvanden , någonsin skulle kallas att inblanda sig i landets inre angelägenheter. — Milosch var en man, full af sramtid, len framtid, som länge brinnande arbetade i hans själ till dess den slutligen bröt ut — i hans eget fall. kara Georges deremot ville icke emolse annat än nationens fullkomliga frihet och oberoende. — Han såg oron och tvedvägten bland senaten och Woivoderne oupphotlizen underblisas af Ryskt inflytande och ville derföre qväfva Idet onda i sjelfva roten. Genom att sjelf sätta sig under Rysslands beskydd, trodde han sig inleda denna makt i sitt eget intresse. — Det var ett stort ohjelpligt misstag af Georges och blef äfven orsaken till hans undergå gång.