utom tager Förf. alldeles inte anslaget från Norge i beräkning, för bvilket kungen dock väl äfsen har att tacka Sverge; men deremot idisslas jemt statsskuldens betalande al egna medel, så att det verkligen blir våmjeligt, och man tydligt kan se, att detta utgör Aterblickarens egentliga picce de resistance. lluru litet den dock haller profvet, bevisas likväl redan deraf, Talt, from man också ett ögonblick antager, att konungen af egna medel betalt statsskulden, sålkkan man väl ej anse det såsom någon så stor fortjenst, ännu mindre för en gifva, då han låter ersätta: sig och sina efterkommande det, in infinitum, genom 200,060 Rdr Beo årligen, allt hvad denna saks, äfven största, försvarare skulle kunna säga, vore, alt han gått i förskott för sateskuldens betalande, alt ban derigenom försäkrat nl och de sina om en liten artig ärlig inkomst; men då detta nu skett med statens egna medel, så år det så myckel sifligare, så mycket mer politiskt, och det är ju alltid en heder ait vara en stor politikus, vore det också mot sin egen stal. Man ser saledes, att Återblickaren, senom att hafva velat bevisa för mycket, bevisade intet, såsom den som tar för stark fart, kommer omer milet. Hvad konungens enskilda utgifter beträffar, så :ar man dermed i det hela intet alt göra. IluTu han behagar disponera sina medel är hans ensak. Cör han några uppoffringar för staten, så kan han bezära dem ersatta af stånderna, och vi äro säkra, att de ej neka det, om utgisten verkligen varit påkallad afbehofvet. hår är blott iraga derom, att staten verkligen kommer i åtnjulande af de medel, som tillhör den. Dock kunna vi, vid en och annan af de uppräknade utgiftsposterna, ej underlata att göra ett litet sragtecken ; I. e. vid de 400,000 Rdr negotiationsmedel till Hrr Wetterstedt, von Schulzenheim och DOÖhsson. bet vore intressant att veta till hvad slags negotiatianer de varit använda: om de ej varit rent dynastiska, åsystande att vinna bistorieskrifvare, tidningsredakiorer o. s. v., och ett slags förspel till kabinettskasse-draman? Dock, då här blott ar äraga om konungens enskilda kassa, så vaor det i del hela detsamma; att denna utsift imellertid ej varit till statens nytta våga vi anse, sisom såkert. bi ingen annan än konungen har någon nytta af Norges forening med Sveree. under en regent, så är det också gansha billigt att han betalt naget (35.600 Rdr) af hostnaderna för denna förening. Den har kostat staien tillräckligt ändå. — iivad som lofvats at vålyvbrande inrättningar m. m. under resor och vid andra tillfillen, har visserligen stått i tidningarne; men om det också alltid hallits, är en annan fraga, åtminstone har man, åfven aftidningarne, sett, alt det ofta länge fatt våntas derpå. Bidraget till Theatern Bco Rdr 744,025: 40 innefattar troligen intet annat än de årliga 56,000 Rdr, som knappt räcka till betalningen för kongl. Logen, ännu mindre för kapellet, sangare o. s. v. hvilka dock alltid måste vara tillreds för hofvet, på befallning. Djurgårdens forskoningar, bestridda af konungens enskilda kassa, till ett belopp al 148,774 Rdr, bestå nog i intet annat, än hvad som skett på Rosendal, konungens enskilda lusiställe. Hvad som utaifvits till Landshösdinge-uckordernas asskafsande 69,666 Rdr 32 sk. är då bevisligen borthastadt, och har endast kommit individer till godo. Åf ofvannämde skål var det ochså ganska riktigt ätt bosättningskostnaden för Riksstathallaren i Norige (54,000 Rdr drabbsde konungens enskilda kassa. Till kusens inkaf på Norrbro, hvilkas afkastning säges användas till fromma stistelsers förmån, upplages blott 10,300 Rdr, saledes bra mycket mindre än äfven den uppgifna rubelsonden, 750,00( Rår Beo, och hvad man ger ut för köpet af er fastighet, bör vål ej betrahtas såsom en vanli: uteift, aldraminst sisom en udsist till stalens för man. hetraktar man nu dessa husfvudposter a de utsistet konunzen säges hafva haft till sta tens förman, sedan de 200,600 Rdr ärligen fö slatsskuldens betalning tillerkändes honom, s torde man dock tnna, att staten dock egentlizer ej haft någon nytta deraf, och att de 4,600,000 Rdr som nämde arliga tribut, under den beraknade ti den, utgjort, äro rent bortkastade. Man skulle än vu hunna göra åtskilliga vigtiga anmärkningar vi Förf:s sätt alt råsonera öfver konungens inkom ster och ufgister; men som det ej skulle leda til nagot resultat i hufvudsahen, forbigå vi dem dock om han har rätt i något, så är det deruti att anse ue ifrågavarande 200.000 Rdr såson ett Suyplementur-anslag till Första Hufvud (sid. 458), kvarigenom han åtminston — — — —