Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1843, sida 1

etillgangar med lång ätferbetalningstid det örlatliga baåhåret ati vilja sörkofra sig, RH n-enting mindre än afundsvärd. En neitsÅe obrist uppstär, hvilken okar sig mel Jas mnön art, I det att tillika med densamma en krelitbrist snart uppkommer, som gör att haritaliien blir dubbal noaräknad vid hrhatheklers nottagande för sina sårsträcaningaar. Andra lärlers exempel, och äfven Sveriges mer än en käng, visar hvart det bär sedan krisen hunnit lenna punkt, utan att vi här behöfva vidare hugelågga milningen. När den nätt sin kulnination och medfört hundia es eller kanske tuendes ruin, så står dock alhih Staten qvar och sjelfva olyckans höjd svingar denna omsider att blifva betänkt på kraftiga matt och steg till det indas afbjelpande. hetia är visst godt och väl, sttre bade dock varit alt föresonima det onda, in alt blott a beta det sedan man I! tit det vfräa ålen d otta hotemedel är 1— alt framtid att ler lig re för rsvagas genom Uralusseer i dess penningevåsende. Rikets Ständers löfsec all hådanester alltid med silver inlusa sina förbindelser, maste honoreras, äfven om det skulle hlisva nödiat upptaga ett ullänskt län för at stärka Bankens metalliska fond, och bibehälla den föreskrilna normen af 2 till 5 mellan valuta och sedlar. Men denna ulvås synes alminstone icke ännu vara nödvändig. Man bör väl ihågkomma all det harda myntet icke kan uttagas från Banken utan att en motsvarande månad Bankosedlar dit ingå; men denna successiva rörelsekapitalets minskning måste dock förlama all handel och rörelse samt ovilkorligt tvinga den rike så väl som den fattige till inskränkningar och dessa åter, vidtagna i större skala, skola ofelbart inom ett eller två år, för ett land som Sverige med betydliga och i alla tider och för alla länder värderika exportarlihlar, medföra en ösverviat i dess utländska handel, hvarigenom silsver åter kan indrazas. Amerika visar härpå ett exempel. Dess penningeväsen, nyligen bragdt till en förvirring, hvars like är nära omöjlig i något Europeiskt land, börjar redan att betydliat bättra sig, och den tid synes icke vara afligsen då följderna af dess kreditmissbruk varda till största delen afbjelpte — och botemedlet har varit ringa import, men en export af Amerikanska produkter större än någonsin tillförene, visserligen till reducerade priser, men ända genom mängden, ofantligt öfverstigande importens värde. End: ist sådane bändelser som en total missvext öfver hela landet eller ett krig skulle efter värt förmenande verkligt kunna sopa Bankens hvalf; ty bröd för att lefva och vapen för att försvara sig med kan man icke i nagot fall undvara. Begge dessa händelser ligga väl inom måjlighetens men icke sannolikhetens gräns, och vi torde väl derföre för den närmaste framtiden kunna lemna dem ur beräkningen. Det farliga och för landet sörderlliga ligger derföre icke uti sjelfva silfverutförseln, emedan det, när verklig fara blir för banden, maste åter införskaffas till hvad pris som hellst, och Banken har en hogst betydlig reservsond som lätt tål en dylik stöt samt hotar sördenskull, blott man bibehåller luen och sans, icke särdeles realisat ionen.