Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1843, sida 1

dansen af Herr Zachpazner, och — häst och jag kysste hennes rosenhand, och sade med ett obeskrifligt behag: Sjelfya Patroklus måste salla, och var större dock än du! Mamsell Stopsenkuchen såg sig omkring och frågade: hyilken Patroklus? Under tiden fortfor Herr Obersäppel att rusa på klaveret: Strauss, Lanner, Farbach och alla möjliga valser vältrade sig fram från hans sråssvins-lingrar, och de dansande besynte åter sin kretsgång. Mamsell Stopsenkuchen blef nu slipad till karl försvuuno uli hvirfyeln. llerr zachpazner var första dansörn i Jordbacka; och det måste man också vara för att kunna lyckligen dansa öfver alla backar i denna salong. Denne Hr zachpamer var en ovanlig företeelse! Mager men torr, blek men gul, något sned men ensidig. Hans toilett var å quatre cents äpingles; ty hela hans jordiska beklädnad tycktes blott medelst en häraf knappnålar upprätthålla sitt organiska sammanhang, äfvensom sin lösa och tvetydiga förening med Herr Zachpamner. Den långa, hvita halsduken var besådd med en rad af knappnålar, nattkappan var fästad med knappnålar vid skjortan, skjortan med knappnålar vid jvästen, västen med knappnålar vid byxorna, 0. s v.; med ett ord, Herr Zachpazner var en lesvande nåldyna. Men hvad som utmärkte Herr Zachpazner framför alla andra menniskobarn, hvad som gaf honom något luftigt, etheriskt, äoliskt, var en bålstor, i sju bucklor sig slingrande kärtofs, som han lät fladdra mellan sitt vensira oga