Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1843, sida 1

ankerne få utgifva sedlar på en så liten valör om 2 Rdr. Också kan numera endast den oförlarligaste blindhet eller krass ezennytta förneka let faktum, alt Privathanksedlarne i allmänna röelsen ultränga Riksbankens och att detta undanrångande i hufvudsahlig mån vållar usskeppningen sde ädla metallerna. Må man icke invända att Itskeppningen skulle varit densamma om Pr dalhankerne alldrig funnits, och att penningevristen följaktligen genom deras utelöpande sedlar u är mindre tryckande än den eljest skulle varit. Den inre rörelsen fordrar ovilkorliat en viss mängd af mynt, lika mycket om det är metalliskt eller ett väl ansedt kreditmynt, som len icke kan undvara till liquiders uppgöranle utan en känbar stockning: ju mera utbredd dess cirkulation är, dess mer tilllager srärigheten att på en hand deraf samla större sum. mor; ju mer det göres umlurligt, ju lattare an det bopas. Af denna orsak är det som hiksmyntet, genom PrivatbBanksediarne gjordt n stan okversladigt i Landsorterna, mist sanna sig i husvudstaden, hvarest det så lönt kunnat inet vexlas i Banken mot guld och silfver, som ut föres dels för den utländska handelns behof, men ändå vida mer såsom en vig esportartikel, en vara att basligt tjena på.) Inträffar nu derjemte en svårare missvext eller några års sorlsararande dålig konjunktur för våra sörnämsta exportartiklar eller beagedera på en gång, så är klart att Bankosedelstocken måste på ett för allmänna rörelsen högst förstörande sått sorminskas medelst invesling i Banken. Men denna Bankosedelstockens minskning åter kan icke annat än blifva ytterst farlig för Privat-Bankernes bestånd, hvilka nu ej halva mer än tvenne utvågar, indragningar i sin rörelse eller anskaflande af utländskt kreditif, och då det förra icke utan de största svårigheter och vådor både för Låntagare och Bank liter hastigt verkställa sig, så måste det senare alternativet tillgripas. Ett sådant palliatif kan likväl icke betraklas annorlunda än såsom ett ondt, skadligt för staten och kostsamt för Bankinrättningen, hvarför denna alltid i sista instansen blir tvungen att, så fort sig göra låter, tillgripa den andra utvägen, strypsystemet. Deras belägenhet hvilka då kastat sig i en större rörelse eller egendomsköp med liten egen förmögenhet, lockade af en äldre god konjunktur, lätta pennin— 7 ) Med sista Postens Stats-tidning ålsöljde den vanliga Tablåen öfver Bankens ställning vid slutet af sista halfår eller d. 50 Juni 1845. Det kan måhända intressera våra läsare att se en jemförelse huru denna ställning småningom depraverat, och vi lemne derföre en komparatif öfversigt deraf innefattande tiden från början af år 4857. I I Summorna beräknas i Svenskt Banco. RiksB.ken-JUtelöpande Metallisk Sedelstock. Sedlar, kassa. d. 31 Dec. 1536 3I.039. G00 29.941.0001 19.097.000 I d. 30 Dec. 1837 35.007, 000 30.206,00017.948.000 d. 31 Dec. 1838 31.400.000 27.735.000115.246,000 d. 31 Dec. 1859 32.383.000 27.288.00016.931.000 d. 31 Dec. 1840 3.3.279.000 27.471.000 l8-21.000 d. 31 Dec. 1841 32.694.000 25.684. 000 16. 803,000 d. 31 Dec. 1842 28.285.000 22.407.000 1 H,eSl. OOO d. 30 Juni 1843 25.630.000! 20.002,000 8S.545,000 jag kysste hennes rosenhand. och sade med ett obeskrifligt behag: Sjelfya Patroklus måste salla, och var större dock än du! Mamsell StopsenIluanehan eå0 cin amkrine ach frågadahvillan