Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1843, sida 1

seglat rummet och lyckligen kommitiförbi golfvets alla uddar; men Mamsell Stopsenkuchen var icke destomindre ännu alldeles munter, frisk och sund: med ansiglset instoppadt i min väst, utandades hon en hel Sirokkovind i min nattkappa, och denna blef med hvarje ande tag ryckt från sina mest fördolda fästen. Jag måste vara betänkt på att på annat sält komma ur affären, och började med en gång, liksom i ett ljuft vansinne, i min känslostorm öfverväldigad af dans-passion, — val sa baklänges; och när jag salunda, med Mam sell. Stopfenkuchen, plötsligen från motsatt hål stormade in på de bakom mig dansande, kon jag i friktion med de andra paren, och den stora ångbåten Stopfenkuchen et Saphir öf; verseglade alla båtar och tvåmastare, som dan sade emot honom. Skakningen kändes så, som när en kome vidrör jorden. Der lågo nu samtliga dans-El serna på gollvet, och Mamsell Stopfenkucher ofvanpå, lik en stympad jonisk pelare på er grushög ; jag ensam stod upprätt, med utsträck ta fingrar, liksom en stillastående telegraf, oci skulle gerna på Mamsell Stopfenkuchens bred nacke bafva inristat som grasskrist: O, vandrare! kom hit och se, Här hvila benen af en Afton-Soiree! Men uppståndelseus basun var icke sjerran ur Fru käsmejers trumpet-näsa skrällde det metall-toner: Östån upp, barn !? och se!bat nen reste sig, såsom den fallna dygden efte mennishohat och ånger; och främst bland all höjde sig barnet Stopfenkuchen lik en obelisk och sade: Ni är ändå bra rolig! — Me