Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1843, sida 1

det utan att rodna? — En endate 2 vi hört sägas, som möjligtvis kan klara; men visst ej ursäkta, att ej Finland bezärdes, som pris för Sverges alliance mot Napoleon, och det är, att det blifvit förrådt genom Cronstelt — ty Finland och Sveaborg var detsamma — af densamme, som var själen i alla stämplingar mot Gustaf III och Gustaf IV Ädols, neml. slertig Carl af Södermanland Votn dels för att påskynda Gustaf Adolfs fall sin upphöjelse, dels mot nadon liten delning med Cronstedt, på hvilket allt denne skall hafva haft svart på hvit. bet är troligen derpå han och hans släågt grundat alla sina pastenden om hans oskul i. bristen likväl derigenom, intet , uerstälke: tv fan ej att I Mr annan än döv nile ungen a f alj; ingen dom ns en riksrat under sjelfva Carl AlI hade också kunnat srikänna honom, hvarför han också med sina rubler, foraktad, förblef i det rysktblifna Finland. De öfriga truhlerna sunno vål också sitt användande; Carl XII saknade aldris hål alt stoppa dem i. oOsvanstaende rykte, som, enl. Carl XIII:s saregnender, alldeles inte är otroligt, är allmänt gängse i Finland, och är lorhällandet verkligen sådant, så blir det mindre underligt, att Konung Carl XIII ej 4812 kunde begära elier få åter hvad Hertiz Carl salt 4809. Då var det naturligare att ta mera rubler. Jemför man nu detta med aterblickarens framställning af 4812 ärs politik, i hvad ljus står den da? — Visserligen anföras de gamla vanliga sakerna till dess försvar, såsom Napoleons öfvermod; omöjligheten af ett krig med Ryssland i samverkan med Napoleon; otäntbarheten att, på annat sätt eller, såsom ersättning för Sverges alliance, erhålla det af Ryssland, samt ogårligheten att, i hvad fall som heldst, behålla detta o. s. . Hvad Napoleons öfvermod beträffar, så borde man hvarken hafva undrat derpå eller stött sig dervid, då man betänkte huru han blifvit vand dervid, och sanningen att säga, så uppfyllde Sverge lika litet, som hans öfriga så kallade bundsförvandter, sina löften mot honom. Det var också detta, som allt jemt tvang honom till krig, och slutligen störtade honom. Man borde, som sagdt är, således ej hafva varit ömtålig vid detta öfvermod, såsom en gardessändrick, utan taligt burit det, tills det brutits af sig sjelf, om ej förr vid Napoleons död, som redan ofvan är anmärkt, och Frankrikes makt hade, i alla sall, aldrig kunnat blifva särdeles tryckande för Sverge. Man borde således, tillsvidare, taligt färdragzit den, såsnart det öfverensstämde med landets sanna intresse, och blott den, som ej vill eller kan se, kan bestrida att det då och städse förblifver, saväl Sverges, som Finlands högsta intresse att vara, hvad de under ärbundraden varit ett rike, och att ej säirande allt hvad nationellt heter, och som sa håltigt klandras hos Napoleon, ryckas ifrån hvarandra för att förenas med stater, som alltid varit deras anlipatier. Bland omöjligheterna för ett krig med Ryssland 4812 ansores bristande krigsorsak ! — Ett uslare argument kunde väl alläris ansöras. Man har börjat krig för en I handske, för ett ord, för en eltikettsfråga, för 2.