en målad bro, och skulle ej finna anledni in att borja det med en granne, som, mot all solkrält, lillegnat sig allt och mer, in han erösrat under ett orättmätist krig? — Den andra omöjligheten sör ett krig med kyssland 4812, skulle ligea i bristande medel; den tredje i ogörligheten alt samverka med Napoleon, al-minstone ej förr än 4845, då han redan vari slagen i Ryssland. Medel hade nas erhållits för ett så nationellt företag, och i sorening!! med Danmark, som (hvilket man alldeles synes i hafva glömt) ochså var i förbund med 12 leon, skulle nog 08. ersj in hafva knnnat hi allas I. fri från Encelsmån, och med Ryssatne bade man väl redt sig, så att trupper hade kunnat komma öfver till Finland o. s. v. om man ej velat sända dem norr ifrån, och dot redan 1812; ty vi se intet yie vrräke Svenskarne ej lsi ( ( l l de hunnat gå öfver Östersjön om sauet marn 1812 likasåval som våren 48135. Ki fel var! skaus brand hans hebf dock varit viltis ri och att, usan atltlita narra sig al Cari vuli:s olIyckliga eempel, 20 till Åioskan, istallet iar till, Petersburg, då han likväl just deri, att det ni var hufyudstaden, bade ett skål mer, än Carl. XIl att gå dit, emedan under bans tid Mo-j skau var det. Trols alla de skeubart obfvervinneliga hinder Aterblickaren antar, tro vi också alt Napoleon canska vil, heldst med Sverses och Danmarks vakt från Sjösidan kunnat marchera på Petersburg, enom nästan en fast I vänskapliga stater, vi hunna derfor ej Herripa hvarför han ej gjorde det, ty da bad ySsI land, utan tvivel, varit krossadt, och vi hade nlterhaft hvad Napoleon, enliat Merblickarens eget medgiivande, bjöd oss, Finland och kanske mer. på imellertid rätta Ogonblicket till kriget med Ryssland, i förening med Napolenn, BJanmark och hans öfriga bundslarvandter, farsummades. det vill säga genast i början af ÅäpOleons såälttåg, så medgifva vi serna, alt det sedan var försent; ty efter återtazet ur Rysslaud var Napoleons makt redan bruten. Uade han imellertid segrat, hvilket han giort, om oj Preussen, Osterrike, Sachsen och hans ölriva bundsförvandter förradt henom, hvad hade da blifvit Sverges öde? Den äragan tycks man alldeles vilja glömma, under det man jemt framhåller faran af vär ställning vid Rysslands och de allierades seger, om vi ej varit med dem. Men eburu det är var öfvertygelse att Napoleon, på förstnämnde sätt, segrat och vi detigenom återsatt Finland, så tro vi dock, att det äfven på annat sätt låtit sig göra, näml. genom föräirag med Ryssland, i det ögonblick, då, oakladt all sin obeltydlighet, Sverige med sin kronprins. man ma såas hvad man vill, verkligen afajorde ej allenast Rysslands, utan Europas öde: men se det begärdes alldriz af Ryssland och de hemliga motiverna dertill tro vi oss ofvan ej oriktigt hafva uppaisvit. — Skälen derlill uppger Återblickaren visserligen helt annorlunda, såsom att man ej 4812 kunde återbegära hvad man 4809, enligt oförverkadt fördrag, aslemnat, och emedan man förklarat Napoleon, som erbjöd Finland såsom ersättning ör Sveriges allianee med hovom, att man ej ville antava det, emedan det skulle hli ett ständigt stridsäple med Ryssland, och man i politiken framför allt måste veta hvad man vil. Det första skälet talar mycket för det rykte, vi ansort, och det andra sorsaller alldeles blott man betänker skilnaden emellan att tillkämpa sig ett iand och erhålla det genom fördrag, och hvad den politiska principen beträffar, som för öfrigt borde gälla i allt, så finner man den just oftast kränkt i politiken, emedan man deruti merendels ej kan göra hvad man vill, utan hvad man måste, hvilket alldris hör hindra att återtaza sin vilja, när man kan. Man ser således alt dessa skäl, sasom alla andra, dem Återblickaren anför, ålven i hänvisningar till sordna tider, som alldeles intet ha alt gora med 1812. äro idel sosismer. Hade vi således återfått Finland, heldst på ett vänshaplie sätt, af Ryssland, så hade vi, vid den vändning pos liliken sedermera tagit, också säkert fatt behalla det, och allt Aterblickarens prat om sor.nyade krig med Ryssland derom-), blir en. ) Om den grundsatsen skulle blifva gällande, att mar borde ge bort allt hvad som kunde föranled: sl-id med en gräanne. så skulle in fasta landet,