Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1843, sida 1

a — — dörr, jag klappade på, och I nu hördes ett sorl, och mångahanda röster ljado sakta om hrarandra; det var ett litet sällskapsrum, men sällskapet bestod af la haute volaille: det var ett stort hönsoch gås-instiltut, dit disciplarne lemnas såsom ännu helt unga och magra, och ej tagas derifrån förr, än de skola offras åt sin bestämmelse! — Denna Afton-Soirge bestod af höns, gäss och ankor, hvilka alla jag urskiljde, ej på sj ådrarna, utan på deras modersmål. Jag var just i begrepp att fråga det i förvirring bragda sällskapet, om det var de, som inbjudit mig till ett samqväm, då jag plotsligen kände mig fattad af en stark näfve; och en lika stark röst ropade: Nu har jag honom ändtligen, nu har jag fått tag i bönstjufven I — Man har sagt mycken sanning och mycken osanning om mig; men ingenting har så uppretat mig som detta utrop: Jag har fått tag i hönstjufven! Det är möjligt, ja kanske sannolikt, att författare bruka stjäla, — men höns och gäss?! nej, gäss stjäla de ej, de stjäla blott med en dyrk af gåsfjeder: denna gåsfjeder-dyrk intränger i de mest slutna böcker, och stjäl det svarta från det hvita! Det första, jag gjorde då jag kände den store obekantes näfve på min arm, var att lemna honom ett prof, i prakt exemplar, af min högra hand, och derigenom lemna ett varaktigt intryck på hans venstra kind, samt alt genast lita fiera förökade och förbättrade upplagor följa derpå Den hastighet, hvarmed dessa prakt-exemplar, utan minsta tryckfel, följde på hvarann, tycktes ingilvya den store Obekanie en hög lanke om de