Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1843, sida 1

säga, blott skenbara förkosran? Ingenting annat in tagit de förokade skatterna. Ilvilka lagar ill industriens, åkerbrukets, handelns, bergshandteringens upphjelpande hafva blifvit utsärlade? Inga eller värre än inga, sulane som snarare hafva hindrat än befordrat rörelsen, så alt man kan säga, det som skett, har snarare skelt, trots än till följe af regeringens ugärder. bersfåre har äfven fattigdomen ccin brottsli-heten okats till en förfärande grad öfver proportionen till folkstocken och askastningen, och hvad blifver, vid sådant förhnallande af den hberrliga eröfringen inom våra egna orhnser?? — Medan detär fråga om grånser, hunna vi ej underlåta att anmärka visbeten i att lita den ryska gvinsen sträcka si till denna sidan af Tornen-els och sluta sjelfva staden Torneå, som del emedan sredsunderhandiarne ej veta! att lg på denna sidan elsven. Efter nämde stolta språk, klagas jemmerligen deröfver att Napoleon ej hjelpte oss till en bättre fred eller t. o. m. förskaffade oss Finland tillbaka. Finner man då ej allt det ynkliga i dylika försök, under det man sjelf ej gör det minsta eller gör ni zot daligt och uselt, såsom expeditionen till Ratan, för alt vinna ändamålet. hör en slyrelse ej veta att framför allt i politiken den satsen gäller: Aidde toi-meme, Dieu taidera. Och hvarför hjelpte den svenska sig ej sjell och Sverge, när den 4812, om ej förr, hade kunnat det, då den likväl 4809 så högtidligt lofvade att ej en fots bredd skulle beröfvas oss. Man glunkar, som hvar man vet, ett och annat om ruhelsond o. s. v. Det säges väl, att Finland ej hade kunnat fås tillbaka, utan genom en alliance med Napoleon, och att han förde ett alltför befallande sprak, för att en sjelfständig stat skulle kunna finna sig deruti; men 4:0 frågas, om en styrelse får vara snarslicken, som en skågglös sändrick och 2:o hade troligen Frankrikes öfvermagt, i alla lall, ej kunnat vara länge, och säkert ej längre än Napoleons lilstid, och hvad man då hade vunnit derigenom, det hade blifvit ens eget, såsom med Bayern och Wärtemberg, samt 3:o tro vi bestämdt, att Ryssland, i knipans stund, gifvit med sig och återlemnat Finland, om man endast med allvar begärt det såsom ersättning för sin hjelp mot Napoleon ; i fall man funnit det öfverensstämmande med sitt intresse att gå emot honom. Nu deremot da ruhlerna ej ens ingingo i statskassan och man, af Norges så kallade förening med Sverge, ej har annat, än ökad inkomst för regenten, så ser det verhligen ut, som om det hela skulle ha varit en personlig spekulation, grundad på sårad egenkärlek, sjelfhämd eller något dylikt, som ej ens skydde alt strida emot och skada sitt gamla sädernesland. utan att tjena sitt nya, obe räknadt det oriktiga deruti att, såsom ersättning för det ifrån Sverge röfvade landet, taga ett annat af en granne, som ingenting anna! brutit, än att den varit trogen en bundsforvandt, mot en makt, som på det hogsta för fördelat den, samt alt emottaga deana gåsvå af en som alldeles ingen rättighet hade att gif. va den. Sädant var resultatet af kongressen : bo, och vi fråga om kKlio kunnat nedskrifve