Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1843, sida 1

uppväxt vid naturens okonstlade bröst, närts af naturen sjels, och ej blifvit uppfostrad af konstlade ammor eller vid en romantisk mjölkvälling. Träffar jag inte i Jordbacka på ett sådant der naturfruntimmer, så existerar det alls inte, — då är det en dikt, en fantasibild, en dröm al milt vid salongdamer trötta hjerta! Jag beslöt derföre att bevista Afton-Soireen i Jordbacka; och fastän jag inte det ringastc kände Afton-Soiree-gifvaren, hvarken till sit namn, sitt stand eller sin karakter, tänkte jag ändå: lärad behöfver vål menniskan för att vara lycklig?! På den utsatta aftonen gjorde Dokteur Sasier sin loilett, som om det gällde att begifva sig til en furstlig salong, och stannade vid den bestämda samlingstimman framför N:r i Jordbacka; doch ej utan att förut hafva inpreglat hos min kus! att vid första vink vara färdig att köra hem. Uppfinningen af husdrångar tycktes ännu e hafva framträngt till denna nejd, och redan dett: förebud af ett oskuldssullt, patriarkaliskt natur lillstand sörsatte mig i den behagligaste sinnes stämning; ty i dag ville jag ha natur , ingen: ling annat än natur, den blotta och bara, varm: naturen, — med ett ord. jag ville njuta et karnevals-skämt å la naturelle. Men hur skall en menniska bära sig åt i et främmande hus, i mörkret utan minsta topogra fisk kännedom om dörrar, trappor och förstu Igor, utan att känna namnet på den man, son han söker, när det ej finnes någon kusdrång? — Ingen ljusstråle, intet ljud nådde mitt öga elle öra: jag måste derföre anlita min känsel. Elte ett långvarigt trefvande kom jag slutligen till er