Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1843, sida 1

var mödan att behandla lilteraturhistorien såom en särskild vetenskap. Vi mena den uppattning af Litteraturen, att betrakta den saisom n sammanhängande, nationell vetenskap, som j till ett sjerran allägset, sranskiljdt, ideelt gevit hänvisar och ösfverlater den litterära kullurn, nlan räknar denna, såsom en konkret bestandslel af solhsandans sanna verklighet, till det heas enhet. Liksom staten sjelf först genom fransyska Revolutionen blef nationell, då den sisom Jet högsta, sammanfattande bezrepp af Nationalilvel, tillika erhöll siu högsta betydelse, på samma sätt sammanfördes ock genom samma faktum i nyare historien alla den moderna andens särskilda skapelser i ett närmare förhållande lill iwarandra, och erkände sin sanna medelpunkt den lesvande solksandan, hvars foster de dock. alla voro. Liksom på fnlvis den Fjortondes tid. alla författare måste stå i nagot, om ock aflägset förtroende till könlugen, på samma säll blef nu Nationen och de Nationella Litteraturens mest lysande residens-öfverhufvud hade det tredje ständet, genom Revolutionen, brat i utveckling, riklat Nationallifvet samt fyllt det med friska vätskor, hvarisenom det med kraft dress derhän att gå alla förr afvoga elementer till mötes och försona sig med dem. vid dessa lilvets nya retelser höjde sig företrädesvis Litteraturens idse till en nationell, och blef ett förmedlande element i det sjudande begär efter bildning, som satte allt i harmonien mellan fria tillstånd. Då alla stånd nu med mera kraft banade sig väg, så måste äfven sjelfva det lärda standet mer än förr träda fram i ljuset; och Vetenskapen sökte ej mera såsom ugglan den stilla natten, utan den verkliga solpunkten för sin verknings-sler, hvilken lag vid horisonten af det offentliga nationallifvet. I Tyskland hade först den så kallade romantiska skolans bemödanden latit sörmärka en aning om denna Litteraturens förändrade riktning åt folket, samt sökt att, om ock ej fullkomligt fritt, lata denna aning uttala sig i poetiska verk. llvad värde man än må tillerkånna de poetiska förtjensterna hos denna skola, under hvars namn man kan sammanfatta den tyska poetiska ungdomens första, från Goethe ulgingna generation, mäste man dock alltid lata henne vedersaras rätt. visa för hennes bemödande att uppfatta och ut öfva Litteraturn i dess hösla betydelse. Dessi författare och skalder, hvilka bildat sig genon studium af adertonde årbundradets litterära stor verk, sågo sig nu vara arftagare till en rik oct bherrlis skatt af Litteratur och Poesie, hvars blot ta ägande kunde göra dem till hjeltar och mä stare, utan alt de alltför mycket behöfde förlit: sig på sin produktiva skaparetalang. Och sålede sökte den romantiska skolan framför allt att taga Lit teraturn I besittning, hvilket de ock gjorde genon alt med utsträckt hand gripa in ialla de Europeisk: Nationernas Litteraturskatt, och genom en djer kombinationen af nationens förflutna tid me den nya anda, som äberrskar i Nutidens historia Begreppen om solklif och nationalitet, som fran syska Revolutionen gjort till nya fakta i historien hade ågt ett afgörande inflytande på denna de romantiska skolans rigtning. Vid det speciell realiserandet af denna ristning mäste emellerti mycket onaturligt och konstladt förefalla. Tysh medeltiden, spanska och italienska Poesin me —