Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1843, sida 1

2———— Plånboken. f Det var år 1855 på en af de aftnar, hvilka äro så hårda för den fattige, som utan ved och bröd ofta icke har någon annan tillflykt, än sömnen, emot kölden och hungern, hyilken gör honom böjd för onda tankar. Ett med snö blandadt kallt regn störtade ned ifrån himlen ; gatorna, betäckta med snö, boljdes af en tjock dimma, den lyktornas matta sken knappt var i stånd att genomtränga; och då ändtligen efter långa mellanrum, midt i denna dystra och otrefliga natt, en sotgångare synles Såsom en skugga på de ödsliga trottoirerne, kunde man af hans hastiga gang lätt sluta, huru angeläget det var för honom, alt så snart som möjligt komma under tak. I kyrktornet Saint-Eustache slog klockan just tio, då en ung man, som tycktes vara i en häftig sinnesskakning, skyndsamt steg uppför de fyra trapporna, hvilka förde till en liten kammare i ett hus ä gatan Montmartre, och salte sig, eller rättare störtade andtruten omkull, i en fauteuil. llans ansiete var blekt, hans blick stel, hans hjerta klappade håästigt. — Hvarifrän kom den unge mannen? hvad hade han sett, hvad bade han gjort? hvad var grunden till hans oro? hade han såsom vittne eller deltagare haft någon role i ett eller annat brott? nej, ban hade på sin väg endast stött med foten emot lyckan, han hade lutat sig ner, för alt taga upp den, och nu frågade han sig sjelf, hvad han skulle göra med densamma. Planboken, hvilken han höll i handen, hade han för några få ögonblick sedan funnit på nön, och, då han skyndsamt tittat in i den