Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1843, sida 1

mes, må anföras frågan: llvilka höra till aristoraterna? Svar: Penninge-egarne, vexlarena, leverantörerne, monopolisterne, de stora egendomsegarne, som zöda sig på folkets Pekostnad, 0. s. v. Efter långvariga förberedelser började man upproret med proklameringen af republiken den 42 Maj 1839 och eröfrade åtskilliga punkter: dock blef upproret, inom få timmar, stilladt, och dermed hade Babouvismen natt sitt slut. Niell förundran erfor man, att det blott var 400 sanaliska upprorsstiftare, som hade satt Paris i förskräckelse. Motsatsen mellan Bouryeosie och Peuple, som närmast hade en social grund, måste också framträda vid alla vigtigare politiska sragor, då dessas sociala följder ej voro svara att inse, som vid frågan om allmän valrätt, hvarom fornustiatvis blott kan vara fråga under förutsättning deraf. att en viss bildning och upplysning har trängt ned t. o. m. i samhällels lägsta kretsar : detta vilkor bör man skapa, om det ej redan är der. Borgerskapet slutade sig till regeringen i alla vigligare saker. IIOS de stora egendomsegarne visade sig en klar motsats till republikanismen, bos de underordnade en viss oro, som, vid hvarje tillfälle , gjorde sig gällande. Genom denna vändning af saken måste också pressen, ända intill yttersta venstra (National) asvisa Prolelarialets fordringar. Nan glömde det nu alldeles, tills det åter gaf några betänkliga lifstocken, i de hekanta mordförsöken på konungen; då det var ölvergifvet af den allmänna opinionen, var detta det enda sätt, hvarpå det hunde hoppas alt vinna något. Enhannerligen blef det Darmeska attentatets sammanhang med vissa hemliga kommunistiska sållskap i Proletariatel, upplyst. Genom dessa händelser , ställde det liberala partiet sig, — till följe af den satsen: al två onda ting, det minsta, — afgjordt på kungens sida. bå imellertid Stein bärvid anmärker, att det ändtligen nu har kommit till medvetande, att konungen står, såsom representant för den okränkbara egendomen, så kunna vi omöjlig gilva honom rätt i detta påstaende, då stater dock väl ej kan betraktas sasom hunvens egendom; kungen, eller hvilken regent sem heldst står såsom representant for statens enhet, och från detta förhållande kunna alldeles inga privat rättsliga bestämmelser härledas — Privaträtten kar vara lika utvecklad under hvarje statstförfatt. ning. — Genom undersökningarne i anlednin, af dessa attentater, upplystes det, att det kom munistiska Prolelariatet bestod af tre fraktioner travailleurs ähalitaires, röformisles, communisle i inskränktare betydelse. Den första fraktioner består af pöbelns bottensats, som sasthåller Ba beuss förryckta och brottsliga theorier i hela de ras följdriktighet, som monileur republicam ut talade dem; spillrorna af den förut omtalta So etetle des ralsons äro här samlade, och att d nasva blifvit sina grundsatser trogna, bevisa I den Quenissetska processen i anledning af aller tatet på en af de kungliga prinsarne. Dock ha denna fraktion ett statsekonomiskt socialistisk element, som begär nalionala verkstäder, inböl des undervisning woch dylika inrättningar. I dett samsund herrskar en sullkomlig demokrati. hva (igenom den skiljer sig från den despolisha oi zanisationen af tidigare revolutionära förenins gal