Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1843, sida 1

ig galenskap och löjlighet? Hvilka medel, hvih a argumenler nodgas ej dess ifrigaste apostlar segagna och sramdraga till dess befästande och rsvar, medel och araumenler, hvilkas uselhet, öryrängdhet och befängdhet, ja, sanninaslöshet, örlöjliga och nedsätta nykterhets-apostlarna och leras, i sig sjelf, så goda sak, hvilken likväl consegvent fullföljt, på det sätt, de drisvit och Iriva den, slutligen skulle göra både ätning oc Irickning omöjliga och sålän at förmoda vi vill lock ingen drifva sitt fiat justitia, pereat munlus. Ilvarja förnuftig börjar derför ocksa nu inse galenskapen af de satser den absoluta nyklerhetens korylcer predika, och att så småninsom öfverge hela oväsendet. Ilade de deremot stiftat en förening endast mot syllerilasten eller emot omättligheten af hvad slag som heldst, så hade de säkert nu haft hela landet med sig. Ma detta tjena till varning och exempel i hvad fall som heldst, så att man ej sätter sig mot bruket af något men mot missbruket af allt. ITillämpningen häraf på politiken är ganska lätt. Maht mäste nämligen finnas i hvarje regering, att vilja asskafla den vore således detsamma, som alt alskaffa all regering, all styrelse, all lag, all stat, allt samhälle; det är således endast maktens miissbruk ej dess bruk, man bör söka förekomma. Det är dit de sanna liberala också strät va, ej till statens upphäfvande, tvertom till dess stärkande: ty på ju rättvisare, förnuftsenligare grunder den är byggd, ju fastare står den ock så otvifvelaktigt; och då man, lika otvifvelaktigt finner den högsta rättvisa, det högsta sorständ ho: Försynen, och denna omfattar alla sina varelse med samma omsorg, samma saderskärlek, sam man i allt bör söka att likna den, så bör ock så staten omfatta alla sina medborgare med sam ma sorgfallighet; deri ligger oemotsägligen de största politiska rättvisa, och vishet. Men jus detta medför också ovilkorligen olikhet i perso ners, ej kasters inre och yttre förhållanden; t om denna sorgfällighet skall vara sannt rättvis måste den, såsom Försynens, vara afpassad el ter hvar och ens gåsvor, och gåfvorna är mångahanda; men anden är en7; — så hö lagen också vara en, endast de olika säörhallan dena gör att den träffar olika: skyddar den rätt rådige, bestraffar brottslingen af hvad stand, hvad förhållanden han också må vara. — Ne återvändom till proletariernas förvridna ideer För dessa blef i Frankrike änaturliatvis på ola: ligt sätt) ett dagblad upprättadt, moniteur röyt blicain Nov. 4837, som daterade sig 5 Frimairår 46 efter republikens stiftande; det upphört 11838 i Juli, och aflöstes af U homme libre. Dess dagblad lärde, alt det ej var nog alt anearij slatssöorlattningen, utan man skulle mörda de si hvars hand den var; men dessa äro ej er sdast egensliga regeringsmedlemmar, utan all: som ega nlgot, alla, som stå utom Urol lariernas klass; Prolelariatet skulle tillegi siz all egendom, genom egarnes mord. — I hygalig lära! — Det förklarades, att det nuv rande samhället skulle upplösas i grund o botten. — En Societe des raisons, i spells hvaraf stodo agents rerolnliondires, skulle leI rörelsen: hårilran utgass en slazs haleches, hva på adepterne (de nya medlemmarne) skulle svärj loch, såsom exempel på frågorna I denna hal