Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1843, sida 1

— — l itteratur. Å AA! KABINETTS BIBLIOTHEK , Attonde Samlingen. Arb. I och III. Systrarne, Berättelse af L—e; Den unga Enkan i Norrland, Berättelse at L-e. Förläggaren af kabinetts-Bibliotheket, Herr Thomson har den förtjenst, att han alltid låtit en stor del af detta Bibliothek upptagas af inhemska arbeten; och då våra Författare synas vara för stolta att låta sina verk annorlunda framträda i ljuset, än sjellständiga och oberoende af subskription, hafva deremot våra blygsamma Författarinnor begagnat sig af tillträdet till Hr Thomsons samlingar, — hvilken sålunda förskaffat allmänheten tillfälle att ofta hugnas med våra älskvärda Landsmaninnors mer och mindre älksvärda alster, — Sedan genom de så omtyckta Teckuingar ur Hvardagslifvet, hvilka på sin tid väckte en så stor oeh förtjent uppmärksamhet, första steget var taget till den qvinliga emancipationen inom vår Litteraturs rike, bar detta efterföljts af verkliga jettesprång; och M:lle Brehmer kan derföre anses ej allenast såsom den der brutit isen, utan äfven såsom grudläggare af en ny aera inom Svenska Litteraturen. Ty i hennes spår hafva alla dessa qvinliga Auktorer gålt: de hafva, med få undantag, alltid stannat inom hvardagslifvets gränsor, inom det husliga, i hemmet, — och detta tillhör ju också qvinnan, det är ju der, hon lesver och verkar. , I de tvenne arbeten, vi nu gå att anmåla, Systrarne och Den unga Enhan i Norrland, göra vi åter bekantskap med en ny, anonym Författarinna, ty, utom att stilen och andan i dessa Berättelser röja omisskänneliga spår af den qvinliga pennan, har hon sjelf såsom sådan presenterat sig i det förstnämnda af dessa arbeten, der hon (Del. 4. pag. 65) yttrar, att det aldrig varit författarinnans assigt att teckna en ny klise, eller Qvinnan i sin fullkomlighet, en skildring, som alldeles icke behagar henne. ilvad är då Förf:s assigt att teckna? frågar nu troligen läsaren; och Ref. tror sig kunna gilva det svar, att den i dessa båda verk, — hvilka så till ide och plan som till behandling och utveckling äro hvarandra temligen lika, — synes företrädesvis vara att framställa kontrasterna mellan olika karakterer, och de följder, hvartill dessa kunna leda, Så finna vi i det första af dessa arbeten tvenne systrar ; af hvilka den ena, Fru Adele Schöne, är en fåfäng qvinna, som genom ett slösande lefnadssätt förstör sin mans affärer; hvaremot den andra, Fru Lina Blum, gör sin man och sitt hem lyckligt genom klokhet och enkelhet. Man finner lätt, att dessa karakterer, äfvensom den lärdom, man deraf hämtar, ej är något nytt. Vidare finna vi äfven i de begge Mamsellerna Schöne tvenne systrar, hvilka utgöra ämne för en del af romanens skildring. Bland de öfriga här förekommande karakterer är den redlige Öfverste Helm den bäst tecknade; men hans kärlekshistoria förefaller , åtminstone på det ställe, der den nu är inslickad, såsom en något omotiverad episod. Dylika från handlingens hufvudtråd lösryckta beskrifningar om särskilda personer och deras öden förekommer esomoftast; och detta är ännu mera