Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1843, sida 1

emot såg man en osantlig näsa, och den nästan lika långa hakan, likt två ispiggar, skjuta lodrätt ut från den smala ytan. Af den styfmoderligt sinnade naturen knappt rikligare begåfvad med snille än med styrka och behag, hade dock den gåfvan kommit på hans lott att lik en mask kröka sig efter andras vilja; och med lätthet hade ban uppfattat den lika svåra som lönande konsten att finna allting berömvärdt hos personer, hvilkas skydd han trodde sig behöfva. De framsteg, han gjort i denna konst, sedan han kommit i tjenst hos Fröken Victoire, kunde kallas för jältesteg: denna tjenst hade han fått på rekommendation af sin moder, som förut hade varit Kammarjungfru i Feuchiwangenska buset, men sedermera avancerat till hushållerska i Baronens Hotel i staden. Fröken Victoire, som ej knude öfvervinna det misstroende mot gamla och unga qvinliga domestiker, som hennes mognare ålder alstrat, öfverflyttade heldre på detta lilla missfoster det förtroende, hvaraf fordom, modren varit i åtnjutande. Medan Fröken om söndagen rustade sig alt gå i kyrkan, skyndade Monsieur Polykarp genom byn för att antyda bönderna att i dubbla leder mottaga det nådiga herrskapet; och ofta närmade han sig henne med blottadt hufvud och på tåspetsarna, i det han hviskade till henne huru förvånande det vore att se den respekt och devotion, som folket hyste för hennes Höga Nåd, i nästan ännu högre grad än för Hans Excellens sjelf. Var Polykarp närvarande då Victoire utdelade sina ordres bland tjenarne, så uppmanade han dem, i halfshögt utta