Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 juli 1843, sida 1

slegrade nu det andra mötet detta intryck till den hästigaste passion, genom den grace och den värdighet, som fördubblade hennes intagande behag; och häraf bevekt, fattade han det beslut att ödets nyck och alla fördomar till trots, upphöja den vackra bondflickan till Fru von Bismark, om det nemligen lyekades honom att vinna hennes hjerta, — hvarom han, att dömma af hennes skygga blickar, knappt trodde sig behöfva hysa nägon tvekan. d. ETT MISSFOSTER. Ehuru kort de båda älskandes samtal varit, hade det dock ej blifvit obemärkt; och det hade redan blifvit inberättadt för Tanten, att en officer hade möten med unga fröken. Ester ett pinligt sörhör, hvarvid Paulines försäkran, att de blolt händelsevis sammanträffat, förkaslades såsom ogiltig och esannolik, ljöd från den uppretade Tantens läppar en hotelse, atl hon ögonblickligen skulle rapportera saken för sin bror, samt derjemte ett förbud att hådanefter företaga någon promenad, icke en gång besöken hos Ulrika undantagna; och Pauline blef nu uteslutande hänvisad till sitt rum och den närmast slottet lizgande lustträdgården, hvilken kunde öfverses från Fröken Victoires fönster. Den som förrådt det förtroliga samtalet, var Monsieur Polycarpus Kobold, Tantens Faktotum och välbeställda spion, en liten karl af circa tre och en half fots böjd, utrustad med en stållig puckel, och ett ansigte af ansenlig längd, men så utomordentligt smalt, att man knappt kunde upptäcka någon bredd, utom en hisklig mund med stora gula tänder; der