Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1843, sida 1

Jull måhända mer genom sitt snille, Ernst, geom sin sång, ehuru man äfven skulle kunna äga omvändt, fastän hvar och en på sill sätt. tt här gifva en karakteristik af hvarderas spel, illåter ej utrymmet. Skulle vi våga en, i få rd, så vore det att Ernst måhända är hvad ysken kallar schulgerechter, Bull mera origiwell, hvarför han kanske äfven hänförde åhörarne nnu mer, fastän man svårligen kan få höra nåot skönare, än Ernsts Elegie, något originelare än hans Karnaval i Venedig. Imellertid ycktes, som sagdt är, Bull ändå mera anslå oubliken, hvilken, om den 1844, till sin egen skada, visade sig kall mot honom, nu sullkomigt godtg gjort det och visal sig verkligen skatta nans himmelska gåfva. Han sal tre koncerter ör fulla hus i ridhuset vid Christiansborgs slott, hvilka väl sades vara för 2dra hrisadens musikcorps, som dervid äfven berömvärdt utmärkte sig; men som dock egentligen voro för Bulls räkning; utom flera quartettsoirer. Den ena af de stora koncerterne gass t. o. m. efter Ernsts ankomst. Bull reste sedan öfver till Kiel; men kommer troligen att äfven låta höra sig här på iterresan. Dåhler är, som ofvan är nämdt, verkligen en pianist af första rangen, ehuru också på annat sätt än Lisat, och ho vet, om den senare ej äfven i verkligheten är ändå större hvad också hans afundsmän och motståndare må säga. En sädan enthusiasm, som Liszt, har Döhler också ej förmålt alt väcka: måhända, till en del, derför, att det första undret alltid väcker största förvåningen. Ernst, Döhler och en tysk tenorsångare, Breiting, gålvo nyligen en koncert tillsammans i nämde ridhus, hvarvid de begge förstnämde skördade särdeles bifall, isynnerhet för deras samspel; den senare deremot var maadelig.? Utom dessa höga njutningar har i ridhuset äfven gifvits tvenne lysande Figaro-sesler och kronan för allt: Haydns Skapelse 2ne gånger, anförd och inöfvad af Kapellmästaren Gläser. Det har i allt visat sig, att den danska tbeatern gjort ett godt val, då han blef utnämd till Kapellmästare. Ilan släpper ej igenom något ofullständigt, hvilket bäst kunde märkas på Robert le diable, som knappt var alt känna igen under hans anförande, i jemförelse med den ofullständighet, hvarmed den förut gafs. Han gör verkligen mer af den danska sångscenen, än man skulle anse för möjligt med dess klena resourcer; ty röster kan han ej skapa. Vid Skapelsens uppförande biträdde dock en mäugd amatörer, hvarigenom körerne blefvo rätt imposanta, och, på detta sätt utförd, måste man instämma med skalden, då han säger om Joseph Haydn sin Skapelses Skapare: Hur många dagar skapade Du uppå Ditt eviga storverk, tills äfven Du kunde säga: Si nu allting är godt!? Och godt är det äfven och upplyftande, som vore man med vid sjelfva verldsalltets skapelse. Bland andra musikaliska nöjen har Italienska Operan på Hoftheatern intagit främsta rummet, ehuru den, i det hela; ej varit så bra, som förra vintern, och derför ej heller så flitigt besökt. Att dess direktör ej ville tillåta Mad. Fink-Lohr att uppträda deruti, för att ej jemförelsen skulle utfalla alltför skarpt emot dess medlemmar, var redan ett ej godt tecken. Imellertid rådde i