Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1843, sida 1

— ————— —— icke anstod hennes höga börd. Lamartellire, djerf genom sin jemt tilltagande credit, uppbjöd allt för att ingifva och underhålla denna böjelse. Gresvinnan kallade sin cousin till sig, fick henne att tillstå sin kärlek och sade henne att hon visserligen hyste en stor vänskap lör sin sons Guvernör, hvars tjenster hon och hennes man tänkte belöna medelst pensioner och äreställen; men att det var en allt för högt stegrad ärelystnad att, när man endast hette Lamartelliere utan att hafva slägtingar eller samilj man kunde yppa, estersträfva en ung, med ett furstligt hus beslästad flickas hand; hon frågade icke efter om sriaren till hennes cousin var en Bourbon, Montmorency eller Rohan men hon fordrade åtminstone att han var något, vore det endast en adelsman från Gascogne eller Poitou. Åpbn, för hvilken hans älskarinna ord för ord upprepade Grefvinnans svar, blef deraf alls icke nedslagen utan svarade, att om hans börd vore det enda hindret som motsatte sig deras förening, så vore det lätt undanrojdt. Då Abben nu tillbragt 8 år hos fursten, under hvilka han njutit de största bevis på förtroende och aktning, trodde han sig verkligen vara nog säker på hans välvilja för att kunna tillstå för honom sitt rätta namn. bpen begärde då af Grefvinnan en audiens, som genast beviljades honom; och efter en vördnadsfull bugning sade han till henne: Madame, jag hade smickrat mig med att eders Höghet hedrade mig med sin högaktning, och dock är ers Höghet den enda som i dag hindrar min lycka; ers Höghets slägting vill