Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1843, sida 1

Efter detta afbräck förlorade Riddaren, som var långt ifrån att äga sin brors fasta vilja, allt hopp och kom att öppet tillstå för honom det olyckliga resultatet af sin kärlek. Det var just hvad Abben väntade, först för tillfredsställandet af sin egenkärlek, sedan för utförandet af sina förslag. Han bearbetade Riddaren så länge tills han förvandlade hans blygsel öfver det lidna nederlaget i ett godt, försvarligt hat; och då, säker om att i honom hafva ett stöd, om icke en medbrottsling, började han att sätta sin plan i verket mot Markisinnan. Resultatet häraf visade sig snart genom en ny köld å Markisens sida. En ung man, som Markisinnan råkade ofta i sällskaper och som hon för hans qvickhet hörde med mera artighet kan hända än någon annan, blef om icke orsaken åtminstone förevänningen för en ny svartsjuka. Denna svartsjuka uppenbarade sig, alldeles som förut varit fallet, genom tråtor som alls icke hade med det verkliga föremålet att beställa: likväl bedrog sig icke Markisinnan; hon varseblef i denna förändring sin svågers fatala hand. Men ehuru hon visste detta, så längt ifrån att närma sig honom, skydde hon honom mera än förut; och från denna stund försummade hon aldrig något tillfälle att visa honom icke allenast sin afsky, utan äfven det förakt hvaraf den åtföljdes. Sakerna stodo på denna punkt flera månader. Hvarje dag såg Markisinnan sin mans köld tilltaga och hon förmärkte, ehuru spionerna voro osynliga, att man utspionerade de hemligaste handlingarne i hennes lif. Abben och Riddaren voro alltid de samme; endast Abben hade dolt sitt hat under sitt vanliga småleende och Ridda