Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 maj 1843, sida 1

Abben uppsökte honom, och sedan han förs? äkrat sig alt de voro ensamna, sade han: Riddare vi ilska begge samma qvinna, och denna qvinna är vår brors hustru; låtom oss icke gå i vägen för hvarandra: jag är herre öfver min lidelse, och jag kan så mycket heldre uppoffra mig för er, som jag tror att det är ni som är föredragen: försäk då att få bekräftad den kärlek jag misstänker Markisinnan hysa för er; och samma dag ni har denna bekräftelse drager jag mig tillbaka, om icke, eller om ni misslyckas, afstå ridderlis blatsen åt mig, att jag i min tour också må för söka om hennes hjerta verkligen är, som hvar och en säger, ointagligt. Hos Riddaren hade aldrig uppstått en tanka om möjligheten att äga Markisinnan; meni sam ma ögonblick hans bror, utan att något person ligt intresse syntes vara bevekelsegrund, hade uppväckt hos honom den iden, att han kunde blifva älskad, så bemäktigade sig denna id all hvad kärlek och egenkärlek denna automatiska maschin kunde hysa. Han började fördubbla sir uppmärksamhet och sina artigheter mot Markisin. nan. Hon, som aldrig hade tänkt på något ond från detta håll, upptog i början Riddarens artigheter med en välvilja som ökades af hennes för. akt för Abbn. Men Riddaren bedrog sig på rätta orsaken till denna välvilja och förklarad sig snart tydligare. Markislanan, i början ful af förvåning och tvifvel, låt honom yttra sig till räckligt för att blifva fullkomligt upplyst om han: afsigter; der efter hejdade hon honom likson hon hade gjort med Abbn, genom några af des: sa sårande ord som ingifvas qvinnorna snararaf deras likgiltighet än af deras dygd.