Om de sociala theorierna i Frankrike. I. Ehuru den såkallade Socialismen och Communismen eller samhällets grundande på fullkomlig gemensamhet, icke äro af direkte politisk natur, ja, stundom gränsande till fullständig likgiltighet för statsförfattningen, kan man dock ej frånkänna dessa riktningar, deras stora betydelse, jemväl i de rörelser, som i den nyare liden hafva föregått på detta område, ja, det synes t. o. m. vara en följd af uppmärksamhetens hänvändande på sådana brister, som mera ligga i det allmänna och sedliga förhållandet, hvari vi lefva, än i sjelfva statsförfattningen, att den ombildning, som förestår densamma, mäste blifva af en så mycket mer genomgripande natur, emedan den har framgått, såsom resultat af en debatt, som äfven omfattat dessa aflägsnare frågor. Socialismen har sträfvat att utgrunda och upphäfva de motsägelser och de störanden i det nuvarande samhället, särdeles på dess industriella sida, som, för evigt. utesluta en talrik menniskoklass från uppnåendet af lifvets bestämmelse, och hvar och en. som ej förlorat all känsla för medmenniskor. måste medge, att detta sträfvande är lika skönt. som rållmäligt. Frågan är blott, om den val den rätta vägen till målets uppnående. I de den har sin omedelbaraste utgångspunkt frår det elände och förderf, som äro herrskande bland arbetsklassen, blir dess närmaste ögonmärke, er förbättring i dessa klassers vilkor, den framträ der, såsom en theori om arbetets organisation en sådan inrättning och form af industrien, at den, istället att förderfva och tillintetgöra, bli en makt, som upplyster menniskan och utveck