Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1843, sida 1

Men älskar ordning, och min årliga summa är redan stor nog. Lappri! Han kan gerna lägga till! Repa mod, vänd eder till honom. Jag märker, att i det afseendet är ni ett barn. Mannen måste endast vara sin hustrus kassör. Skicka ni edra kreditorer till honom hvarje morgon, sök niut, hyad ni behöfver, och låt honom betala det. Och vill han icke — så finnes det ju andra. Han, så rik, gifte sig med mig fattiga ! Så ! Ni räknar således edra anor, eder skönhet, behag, bildning och tusende andra förtjensler för iniet: Begabberska! Ivgeuting mindre än det. Hvad är väl penningar mot allt detta — är det ej baronen, som stannar i förbindelse hos eder; då ni likväl tror er vara honom tack skyldig? Tusende andra skulle uppoffrat detta för eder, utan att så tyrannisera er. Tyrannisera? Han? O ingen älskar mig.så, som han. Tyst, tyst, ni liknar alla qvinnor, som ej selt sig om. Ni antar skenet för verklighet. Emedan han alltid talar kärlek, så älskar han er redan? Låt honom först gifva er bevis derpå! — Ack, något alldeles nytt! Godt! Vet ni, att ni gjort en vigtig eröfring? Jag? Nå, skulle något sådant vara omöjligt för en så högst älkvärda dame? Den beklagansvärde, som blifvit sårad al eder skönhet, skulle gerna uppoffra hela sia rikedom för en enda blick af eder. Cissa en gång, hvem tror ni, dot kan vara.