Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1843, sida 1

ikräfvas, och det alldeles inte angår den, blott less behof sylles, hvarifran skatterna tagas, så måtte ständerna äfven kunna upphälva lo slutliven medgåsvo dock de nuvarandes varne af dess empelen, att, om de se behålla sina inkomster, så kunde lid tr dem likailtist, huru det ginge med a Å terkommande, och regeringen förkla d-s des, att den skulle samtycka till loåltMäcs dragning, med det vilkor, att de nnvå embetsmännen erhölle deras löner och emolumenter i pension. Sländerna gingo in derp i och forsakade således ej allenast en årlig inkomst af omkring 60,000 Rdr Beo, wan älade äfven statskassan en ny årlig utgilt af omkring 10,000 Bdr Beo, endast för att ernå ett moraliskt syfte. Detta torde tjena till ett nytt bevis för sanningen af det påstendel. som regeringens blad och riksdags-talare hafva debiterat, att ständerne, särdeles oppositionen, ialla asseenden handlade efter kortsynta, inskränkta och materialistiska principer. Dock de dömde troligen efter sig sjelfva. En brist i beslutet om lotteriets upphäfvande var imellertid, alt spelet på utländska lotterier ej älven sorböds, utan fortfarande offsentlisen eger rum, ej allenast hvad klasslotterierna, utan äfven hvad danska nummerlotteriet beträffar, så att de penningar, som fordom bortspeltes i landet, nu Å utom detsamma. Att alldeles förekomma spel på utländska lotterier, är väl ej möjlia t; men får det ej ske offentliast, så kunna ej så imänga och åtminstone ej de fattigaste skada sig derigenom, och en anomali blir det alltid att förbjuda inhemska, men tillåta utlänska hasardspel. vill man nu sammanfatta riksdagens karakter i några allmänna drag, så kan man säga, att partierna alldrig si bestämdt uppträdt mot hvarandra, som vid denna; det nationella aldrig så bestämdt yrkat på förbättringar inom alla grenar af statsskicket, aldrig varit så medvetet af sin vilja och sältet för dess genomförande; samt regeringens aldriz så assgjordt motverkande hvarje försök dertill, så slafviskt tillgifvet makten, så öppet motarbetande nalionens önskningar. Visserligen är det sannt, att knappt någon, ej ens af de mest devuerade, vågade ovilkorligen förkasta iden om en representations-resorm; tvertom medgäfvo nästan alla dess behöflighet. Detta är likväl ett af de konservativas vanliga konstgrepp, emedan de ej våga sälta sig bröstgänges emot tidehvarivets fordringar, utan tvertom försäkra, att de älska och instämma i dem; men alltid finna någonting att klandra i stället, och således alltid ha ett kryphål öppet att slingra sig undan de liberala frasernas tillämpning. När man likväl erinrar sig, att dessa ständer, såsom vi osvan anmärkt, bestå af personer, genom sina yrken och lefnadsförhållanden alldeles främmande för offentliga ärenders praktiska behandling, att de, vid riksdagarne, försättas i en för dem främmande sser, att de tvingas till göromal och sysselsällningar. hvarpå de förut aldrig tänkt, eller på sin höjd blott kunnat tänka, men hvari de sakna all erfarenhet; att de, icke desto mindre, under sjutton mänaders lid, egnat sig deråät, med elt nit, en oultrötllishet, en sakkunskap och er upphöjning i isigler la, som Å —