Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1843, sida 1

12222 TAEi na. bå regeringen erhöll kunskap derom och fann ideen allmänneligen gillad, ville den ej heller synes städse vara efter den rådande allmänna opinionen, och aflemnade derför ett eget sörslag i samma syftning. Skulle det hvilande representations-förslaget gå igenom, så bör, till föl je deraf, riksdag hållas hvart annat år; men åtminstone kan man taga för afgjordt, att, efte 1845, riksdag kommer att hållas hvart tredje år, om ej det reaktionära partiet skulle få ab. solut öfvermakt, hvilket dock ej är sannolikt kit annat beslut al ständerna, som visserligen e är al samma politiska betydelse, men karakte risliskt för deras äsigler al statens bestämmel se och lagstistarnes kall, är det om nummer lotteriets upphäfvande. bel enda af staten ga ranterade lotteriet bar, under de senaste 4( åren, varit nummerlolteriet. Man har, me skäl, sästat uppmärksamheten på dess sörder isynnerhet för de ringare folkklassernas mora och ekonomi, emedan de förleddes att bort spela sin sista skärf, alt pantsätta eller sälj kudden ur sängen och de nödvändigaste klädes persedlar, för att offra på den bedrägliga lyc kans altar. Det har derför äfven, vid fler riksdagar, varit fråga om dess upphäfvande men regeringens anhängare hafva alltid satt si deremot. Regeringen är visserligen ej blin för det fördersliga i inrällningeu, men åtskil liga tjenstemän äro anstälda dervid och direl tionen beslär al några högre embetsmän, fö hvilka dessa poster äro små sinekurer. Genor lotleriets upphäfvande skulle regeringen sålede så miste om detta medel att skaffa sig anhän gare och belöna dem. Den har derför allti åberopat, att lotteriet ger en inkomst al 60,00 Rdr heo och att denna summa, i fall sjelss källan tilltäpptes, skulle behöfva fyllas med be viljaing benna anmärkning bar också verk: alt lotteriet hittills hade bibehållits. Vid iligavarande riksdag voro ständerne dock ej läng tillgängliga för det pekuniära hänseendet, ma säg blott på det högre, det moraliska ). Fö slaget väckte likväl temligen starkt motsiäne och man påstod, på fullt allvar, att stände na ej kunde satta något beslut härom, em dan det angick ett embetsverk, till hvars up häfvande eller förändrade organisation, det I kafullt sordrades den andra statsmaktens, h4 nungens samtycke. Detta var uppenbart en a surditet; ty lotteriet var ej ett, på minsta säl i slatsorganisationen ingripande, verk, utan he enkelt en inkomstkälla för staten, och då t skallningsrätten uteslutande tillkommer stände na, då regeringen ej har någon rätt att bla da sig i sättet, hvarpå de beviljade skatter llade man gjort det äfven vid tulloch än rings-lagstiftningen, så hade man också lå de höga tull-afgifterna och förbuden försvi na, som förleda så mången till lagbro hvilken säkert eljest aldrig tänkt derpå, 0 den smitta af förakt for lagarne, som de kringsprider är förfärligare än lotteriet i gonsin kunde blifva, då man betänker det just är allmogen, som begagnas till han slangare vid lurendrejeri. Väl är emeller alt, genom lotteriets indragning, atlminstc ett gist hlilvit folket belaget.