Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1843, sida 1

N0reAG:q....—.——————tvt—————ä—W— gar såväl som i nästan alla våra inslitutioner iro visserlizen högt påhallade af behofvet; men vi önska, att de måtte ske så, att de ej genast mäste göras om; ty ständiga rubbningar i ett samhälle kunna ej annat än skaka och undergrälva det. Elt af de mest talande bevis derpå, huru obenägen regeringen lih vål är för reformer, äfven af det nödvändigaste och uppenbert nyttigaste slag, och som tillika ger oss ett begrepp om regeringens hela sätt att gå tillväga med allt hvad som beträffar nationens önskningar och förbåltringar i dess offentliga tillstånd, är behandlingen af myntenhetens bestämmelse. För all göra elt slut på den langvariga förvirringen i myntväsendet, hade ständerna, redan 1834 beslutat att bestämma myntenheten till den, genom nästan 50 års bruk i allmänna rörelsen håfdvunna storleken af Riksdaler Rihsgålds, samt alt prägla sillvermyntet i öfverensstämmeise dermed. Ingen kunde förlora, alla skulle deremot hafva vunnit dervid, emedan ordning och bestämahet är en vinst för alla; men förvirring, älminstone i detta fall, ej medförde fördel för någon. Ar 4854 voro också alla konungens rädvifvare ense om att tillstyrka förslagets anlagande, då det förnuftsenlivaste, decimal-räkningen, ännu ansågs för abstrakt, för att fattas af mängden ; endast honungen alslog det och bestämde myntenheten till en Riksdaler Banko, hvarigenom man erhöll abnormiteten af trenne valörer i rörelsen: silfver, banko och riksgälds, med sina särskilda bräkräkningar, som tWwifvelsutan äro vida svårare att reda för menige man, än sjelfva decimal-räkningen varit. Vid senaste riksdag förnyade ständerna samma beslut, men det förkastades åter al konungen, dock med den skilnad, att några af hans svaghufvade rädgisvare instämde med honom. Hade detta förslas imellertid antagits och sillvermyntet blifvil präg ladt i samma valör, så hade ej den ringaste vinst varit att man sluppit se ett sådant monster till sinanceförslag, som det beryktade m banker, emedan det då ej ens kunnat falla dess författare in att föreslå det bankomynt skulle höjas till al pari med silfver, emedan sillvermyn. tet då redan varit sänkt till det a sedlarne ulsalta värdet, och således på de stycken, hvarpå nu står 14 Rdr, stått 4 Rdr, på Specier 4 Bdr o. s. v., som varit och är rätta sörhållandet. vi hoppas äfven att nästa riksdas skall bringa det derhän, för att göra ett slu på alla yridna och förvridande spekulationer detta hänseende; ty vi blifva dervid, att sason det är ständernas enskilda rättighet att bestäm ma om bankens styrelse , så tillhör det äfver dem enskildt att bestämma myntenhelen, ehurt skrotet och kornet, d. å. mynssoten, bör be stämmas af ständer och konung gemensamt, oc! myntningen anordnas ensamt af den sistnämde Vid senaste riksdag inleddes en väsendtlig för hättring, som ej bör förbigås, nämligen försla set om representationens sammanträde hval tredje, istället för hvart femte år. Förslaget hö om väcktes i konslitutionsutskottet af den ul märkta representanten, brukspatron Wern. Ilar förslag gick egentligen ut på årliga riksdagar men ban kunde ej genomdrilva det längre å till detta resultat, som också antogs af ständer