Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1843, sida 2

— (Insånd t 3 Herr Riefstahlts ConcertDen som med upmärksamhet foljer och betraktar nutidens musik-idkande, öfverväldigas allt mer och mer al den beklagansvärda visshet, att detsamma öfvergått till en ohjelpbar ytlighet. — Konstnärer eller rättast Virtuoser, bemoda sig icke numera att lifva och inverka på åhörarnes hjertan och känslor, utan söka endast att dåra sinnena genow bländande ytlig konstsärdighet, som, på intet sätt, förtjenar namnet: Musik. Derföre äro de sanningsfulla orden. å konsten sjunker, sker det genom konstnärerne, på dem fullkomligt hänsystande. Har nu bubliken en gång öfvergått till denna skefva ristning, så blir den, isinom tid, tyrann mot Konstnären, och tvingar honom att, allt djupare och djupare, nedstiga från konstens sanna Thron. Sålunda låter forbållanderne, med många af våra nutida virtuoser, förklara sig. De och publiken hafva ömsesidigt, tid efter annan, gålt tillbaka. Clädjelullt är det altså, att ännu en gäng finna en Konstnär, som i ordets vidsträcktasle bemärkelse, förtjenar detta namn, hvilken, med den kraftfullaste själ, skapar genom den heliga konsten, och derigenom intrånser i menniskans innersta. En sådan konstnär är Herr Riesstahl. Han har länge varit oss bekant som en notabilitet i musikens verld, byarföre vår uppmärksamhet destomer spändes, och väre pretentioner. stegrades: men vi måste tillstå att; hvilket sällan är fallet, hvad vi våntade, öfverlrässades. För det första ega hans kompositioner det högsta värde. Hans Concert är en dikt, rik på siluationer och hänryckningar; och innefattar en djup poösi. Ett fullständigt lif, troget åtföljt af sorg och glädje, i likhet med hvad menniskohjertat städse får erfara, synes här vara sammanträngdt innom en trång ram. Sedan längre tid påminna vi oss icke någon komposition, af denna art, som gjort ett så djupt intryck på oss, som denna. Vi behöf va icke. tillägga att H:r R. är fullkomlig och grundlig Musik-kännare, tv i motsatt fall skulle sådane verkningar icke kunna åsladkommas Chören -för mansroster, öfver en Sonnette af Peatt He R. förmår Skrika lkåkraltigt för mon. niskorösten som för Orchestern. Äfvenledes sörtjena Variationerne öfver Webers sista tankar, allt losord. Ehuru endast variationer, utvecklar sig likväl, i dem, ett rikt poetiskt lif, likasom i det, till slut utförda stycket, (Variationer och Rondo:) hvilket utmårker sig genom lisligliet och styrka. Betraktom nn Herr R. son executör. Likasom hans kompositioner, Så ir hans föredrag konstens ågta färg, d. v. s. själ och anda sramlysa deruti. Fullkomlig techisg mästare, Hder dock allt hans skapande själ, 04 hans inres rika skatter bringar åhöraren till det derjordiska. Äfven i executionen är llerr Riessdis poet. Många Virtuoser kunna jemsöra sig led honom i hvad det mekaniska beträffar, mång öfverträffa honom i elt och annat fall, men: i i stånd att förtjusa med den själskraft sonn an gjorde vid utförandet af sin Concert, och tt med så rörande innerlighet föredraga en 3 anspråkslös sång som Webers sista tanharl. och detta så helt och hället utan alla prydnader, utan de falska zirater, hvarigenom oftast Virtuoser, vetat att tillocka sig publikens beundran. Riefstahl inverkar endast genom uttryckets kraft, ty han utförde detta Thema med sann barnslig enfald. Så uppenbarar sig den sanne af Gud begåfvade konstnären. Likvål föraktar icke Herr R. mekanikens trollerier. kn