Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1843, sida 1

får mera erfarenhet; men nu fir du tro din gamla mor. Och dermed punkt! — inföll Hämsel. — Inget pjunk längre, som hvarken jag eller von Tutten tal. För öfrigt skall han erfara sammanhanget med ditt misslyckade morgonbesök, och det genast. Sagdt ooh gjordt; gubben gick in till sin gäst. Min hedersbror, huru är det, du störas bittida på morgonen af giftvuxna flickor? Hå, god morgon, god morgon! bror Hämsel. ja, jag får be om ursäkt; den snälla Felicia skulle angenämt öfverraskat mig, om jag icke varit i bara skjor— — I bara skjortan? se man bara. Du har också skrämt allt blod upp i kinderna på henne. Jag ber, i bara skjortärmarna. Och så snart jag fått rocken på, anhäll jag med hög röst, att den välkomna sköna ville stiga in. Dock hon hade redan öfvergifvit sin plan att helsa mig god morgon. Men nu måste jag tacksamt uppsöka henne. Ett ord innandess till förklaring. Jag bär skulden till att det blef för bittida, som dotter min klappade. på. WHrån gården såg jag dig i fönstret, och så berättade jag för mina fruntimmer, att du, som en rask utugkarl, redan vore uppe och i stöflerna. Nu skall du veta, att min lilla Felicia, är en uppmärksam, påpasslig flicka, som älskar att ha små omsorger för en sådan pappas vän oeh treflig man, som du. Nå, hon hade lagt på minnet, att du yttrat i går, hurusom du, hemma hos dig, röker din morgonpipa; Att presentera för dig min söndagspipa och ett brinnande ljus, tripp ade hon slad utaf: