Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1843, sida 1

åt nya egendomsherrar nödgas afstå den slörre lägenheten inom konseljen. H. E. Gyllenhaal var nog lycklig alt sakna politiska föregåenden, då han i ett enda skutt befann sig på statsmannabanans högsta Punkt. Stats-Rådet Heurlins olycka är, att han äger antecedentia, nära besläg:ade med den oefterrättlighetsministere, i hvilken han blef Herrar Hartmansdorsss och Nermans universalarfvinge. Fastän Heurlin är — eller varit — Sverges störste gråpojsspelare, blir det honom nu mera nära nog omöjligt, att skrämma af sina motspelare med de hackor, han, dolda, håller i handen. Hela verlden begriper alt han ej äger flera äss, än de tvänne, han redan lagt upp på bordet. Herr Heurlin är eljest skapad att sätta ett marionetispel i rörelse. se bara! huru de präktiga dockorna, i bebrämade mantlar, i glittrande uniformer, i sida kåpor, än majestätiskt nicka bifall åt den gapande hopen, än med spotskhet vända densamma ryggen. Se! huru de under dansen ömsöm göra en piruett ät höger, ömsom ett chasse åt venster, nu ett entrechat, nu ett flic-slac. Och medan de sörblussade åskådarne klappa händerna, står mannen med den demoniska blicken och de sjelssvåldiga åtbörderna bakom skärmen, och rycker på trådarna och skrattar af full hals åt både marionetterna, som han tvingat fram på scenen, och åt åskådarne, dem han lurat att beundra dem. Sådan var Magister Heurlin, själen i ett kotteri vid Lunds Universitet: sådan ConsistoriiNotarien Heurlin, som vände ut och in, upp och ned på Biskop och Consistoriales i Wexiö; sådan är och förblifver Stats-Rådet Heurlin, omgifven af ljeliekonungen och hans ösrige Rådgifvare. Vid Hofven och kring Ministrar hvälfva sig gemenligen intriger. De äro ett vapen, anlitadt, än för att inkräkta en plats, än för att hålla sig qvar der. Med Stats-Rådet Heurlin är det helt annat: intrigen är hos honom passion. Slå upp begge balangerna till ett rum, dit hån ärnar sig, och jag slår vad, att ban i alla fall hellre försöker smyga in genom skorstenen. När du såg Svenska Minerva ena dagen jubilera öfver Herr Heurlins utnämming samt uppmana honom att icke bry sig om Hanmbuse-pressens skrän, och den andra: dagen instämma i dessa skrän, så bör du begripa, att alltsammans varit i säck, innan det kom i påse. Det var en bränn-kur, lämpad på Heurlins närvarande impopularilet — den största man hört omtalas, sedan Hartmansdorff och Nerman blefvo Konseljlörvisade —, hvilken han hoppades att några häftiga anfall från det lika impopulära bladet skulle minska. Under tiden finge han anderum, allmänheten visste ej på hvad fot det nya Stats-Rådet och den gamla Camarilla-Tidningen stodo med hvarandra : när hon sedermera lemnade något handtag, hade det skenet för sig af opartiskhet ; och SlatsRådet Heurlin kunde obemärkt verka för sina ändamål, tills de, sullsjedrade, slögo ur egget, gömdt bland kastanens veck. Der har du en fullständig tydning på gåtan! Stats-Rådet Heurlin är en man med klassisk