Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1843, sida 1

—— lrag, med rika grufvor och bergverk, måfå ådant öfverflöd på säd, att i vanliga år en unna Hafre knappt kan säljas till 4 Rdr rgs., — ned sina glada, arbetsamma och rättsinniga nyänare, går alltjemt tillbaka i rikedom oci välmåga. Man finner ej nu, som fordom, dessa välmående och rika Brukspatroner, som spridde välmåga , trefnad och glädje omkring sig, på hvilkas ansigte man tydligen läste att de voro ot sjelsständigt folk, som drefvo en rörelse, tryggad mot all conjunctur och hvars lefnadssätt gaf provinsen caracteren al den gladaste och angenämaste inom läderneslandet. Den tiden är försvunnen och en ny har sramträdt, som visar en generation af Bruksägare, bvilkas ställning är sadan, att om jernpriset faller 24 sk: å 4 Rdr pr Ske, de äro på vippen att uppgisva sin Stat. Vi behöfva väl ej uppräkna den mängd af Bruksägare, som de sednare åren måst frånträda sina egendomar; hvar och en som följer med dagens ställningar och förhållanden känner tillräckligt denna sorgliga ersarenhet. Det gilves inlet af de senare åren som ej Bruksbolag på 1, 2 a 300,000 Riksdaler fallit sönder, under hvilken tid äfven ett och annat, sådant som Frölichska, Nordströmska på Millioner, haft samma öde. Men hvilken kan då orsaken vara till denna förändrade ställning? Vi veta att hvarje Lands framåtgående till vålmåga, då vi förutsätta att detta land äger rudimaterier, capilaler och kraftige arbetare, beror helt och hållet på det skydd och den organisation Styrelsen gilver fåt detta Lands handel, näringar och åkerbruk. Wermland äger i rikt mått dessa rudimaterier, dessa arbelsamma och rättsinnige arbetare, äfvensom capitaler, ehuru dessa i våra dagar olyckligtvis icke tillhöra provinsen. De äro merendels lånte från annat håll, der man skördar den egentliga vinsten. — Crediten för Bruksägare är; genom nyare tidens mänga läneinrättningar utsträckt till den grad, att den som vill köpa en bruksegendom på 100, 000 Rdr icke behöfver äga större capital än 5 å 10,000. — Det är således klart, att hvar och en inom provinsen, som äger detta lilla capital, genast lägger det uti Bruksegendom, synnerligast som Bruksägares hypothekscassa beviljar lån mot 4 proctis ränta, och capitalisten vore en dåre, om ban ej begagnade denna fördel. Ålven capitalister på 4 å 2000 Rdr finna en fördel uti att skaffa sig en liten del och insmyga sina penningar uti Bruksegendom. Det ligger således i det enskilda intresset, att sönderdela bruken. Också äro redan de största Bruksegendomarne i Wermland stälda på bolag och aktier och snart nog skall äfven de mindre komma att förvaltas på detta sätt. Erfarenheten har dock städse visat, att allt bvad i Sverge ställes eller blifver stäldt på actier, oftast om ej misslyckats, åtminstone alldrig medfört den vinst, som skolat uppkomma i händelse det kunnat ställas på en enskild solid hand. — Detta är ett obestridligt sactum. — Skulle således jernhandteringen härifrån göra ett undantag? Vi betvissa det och tro, att, på ju flere händer bruksintresset sprides, ju mindre kraft och soliI dit får Sverges jernhandtering. Och det ligger si sakens natur, att vinsten af den egendom som sicke kan värdas och esterses af egarne sjelfve i