Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1843, sida 1

iga, genomhederliga v. Tutten skrifver; jag skall berätta för dig, mamma. Kan du föreställa dig? han har fått postförvaltare-sysslan? Gubben sjorde en paus; för den innehållsrika nyheten syntes honom dessa par ord för knapphändiga, ehuru långsamt han än uttalade stafvelse för stafrelse; pausen skulle med sin högtidlighet framställa saken i sin lysande dager. Den förfelade icke att angenämt öfverraska gumman. Har han ? Nå det var roligt! Har fått postförvaltare-sysslan — återtog Hämsel — du skall veta, Annett, att det vill säga: ett brödstycke, som räcker till för både en bustru och ett dussin barn. — Nå och postförvaltaren vill helsa på hos mig. Visserligen af gammal vänskap, det förstås, men — det är också en annan kare, som fyller hans segel. Han skrifver, att han vill se mig, innan han bosätter sig, se den lilla Felicia och frågar, om hon ännu kommer ihog honom. — Betänk, Annett, se Felicia, innan hau bosätter sig. — Ah, min hederlige bror, Hämsel forstår halsqväden visa! Meb Herre min Gud, när kommer han? det är väl icke så snart? Jo, gumma lilla, just snart, det är detenda uttryck i skrifvelsen, hvilket upplyser our tiden. Husmoderns bekymmer lade fru Hämsels panda i veck, och kom henne att rnnka på bufvudet. Kalas vill du ha; och bo skall ham här! Di får du öppna bra mycket på plånboken, pappa. Pen sista styfvern må springa; nu gäller det oll visa eig på styfva linan. flär fattas både det lilla och det stora att