Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1843, sida 1

dagar stodo fruntimmer i spetsen för styrelsen, Grefvinnan de la Gardie och Generalskan Buddenbrock ledde den del af Adlen, som voro Gunstlingar i det Hollsteinska Huset, HosFröken Bonde den del som tillhörde det Hessiska. Landet var deladt i Politiska partier, som stridde på lif och död. På Riddarhuset, derifrån en högra moraliisk anda genom stora exempel bordt utgå, hade man sjunkit djupare än i de andra Säånden, man hotade hvarandra med knytnäfven och värjorna drogos under sjelfva Plenum. På dessa tilldragelser följde, Major Sinclairs mord, cancellie Secreteraren Gyllenstjernas ställande i halsjern, Finlands förlust med 50,000 man samt 430 Tunnor Guld, Buddenbrocks, Lewenhaupts, Bruks Bokhållaren Schedens, Riksdagsmannen Pohr Anderssons, Blackwells. Drakes samt slulligen Grelve Brahes, Friherre Horns, Stålsvärds, pukes, Matelii, chrisliernins, Escolins och Lö paren Ernsts halshuggningar, allt frukter af Gunstlings Systemet. — Man brukade tortur oaktadt förbudet i 4734 års Lag och Lagarnes helgd var nu mera mindre alt tänka på, synnerligast som främmande penningar inverkade på Landets S. yrelse. Svenska Nationens heligaste rättigbeteter trampades under fötterue af män nedsölade i da nedrigaste bedrägerier, hvilka till följd af släktskap eller andra relationer åtkommit en makt, som kostade folket, icke blott dess ekonomiska väl utan äfven dess moraliska. Det blef nu ett egennyttans tidehvarf, då hvar och eu utan att fråga efter det allmänna slog under sig hvad som var till hands. Det var under detta moraliska uplösnings tillstånd Gustaf III emottog Svenska Nationen, Gustaf, som sjelf en tid lefvat i Frankrike, der moralilän icke just slod på någon hög ståndpunkt, förde ingalunda någon sådan vandel, som skulle genom sitt exempel lifva Svenska Nai ionens döende moralitä. Utom det att de store tillförene låtit penningar inverka på Nationens välfärd, kommo nu äfven lättsinniga qvinnor. Gustaf hyllade GunstlingsSyslemet med hela sitt hjertas värma. Han ansåg sig endast kunna umgås och omgisvas af Adlen. Hos detta Stånd fanns dock, hvarken moralile, religion eller frihet. På det onda trädet växte aldrig god frukt. Det var också medlemmarne af detta Stånd ankarström, Liljehorn, Horn och Ribbing, som till slut mördade honom. Sedan Gustaf HT blifvit lynngen att kasta sig i de mindre förderfvade ofrälse Ståndens armar, kunde han ändå Icke öfvervinna sin böjelse för adliga gunstlingar. llan tillåt aldrig sina ofrälse rådgifvare, ehuru de i vigtiga ärender egde hela hans förtroende, tillträdde till sitt bord eller enskilda sällskap: När han en gång, efter en öfverläggning med dessa vid 4789 års Riksdag besökte Grefvinnan Fersen frågade ban henne om han ej luktade Snusk. Hvad som dock bildar en lyspunkt i Gustaf den IlI:s tidehvarf är hans sinne för vetenskap och skön konst samt stiftelsen af Svenska Academien. Och uti den uppmuntran han bärigenem gaf åt uplysningen och upammandet af store män har nationen erhållit någon ersältning för de skatter han förstört. Det är ej vär mening ett gifva en Historisk