skildring af denna tids aristokraliska uslingar och dess lönnmord på svenska Nationalandan, härtill fordras större förmåga än Författarens. Meningen är blott att genom upräknandet af en del denna tids facta fästa Läsarens upmärksamhet på det ondas uphof och för öfrigt hänvisa tviflaren till Svenska Historiens Frihetstid., Vi förmoda dock att hvar och en lätteligen in ser att Landets olyckor, Nationens döende mo: ralit samt dess concursmässiga oeconomie härledde sig från Systemet (bördsprincipen) eller -framdragandet af personer som icke factiskt ädagalagt att de voro religieuse, moraliske och redlige Svenske män med insigt och begrepp om hvad Stat är. Detta om Svenska Nationens moraliska, religieusa och oeconomiska ståndpunkt och dess orsaker. I Frankrike hade Gunstlings Systemet hunnit en fruktansvärd utveckling. Utom det att regenterna endast omgåfvo sine personer med Adelsmån, besutto Ådlen oerhörda privilegier. De voro srie från personlig skatt (taille) och alla dermed fästade biullagor, från tvangsplikter och conscription, från inqvartering, från Under Domstols Domsrätt, uteslutande voro de berättigade till alla Lån och dermed förenade titlar, till Officersplatser samt alla andeliga, verldsliga och militära ordnar. I synnerhet var detta fallet med liof-Adlen, som genom slägtskap, intriger och ränkor satt sig i besittning af alla Statens högre civila och militära Embeten. BorgareStindet, detta mägtiga grundämne i Staters ekonomi, såg med afund och hämndbegär dessa höga Adliga Embetsmän i alla Lyxens demoraliserande njutningar förtära sina löner, som detta stånd i sitt anletes svett sammanbragt i Franska Nationens Skartkammare. Gåsningen tilltog dagli en. Genom de Storas liderliga lefnadssätt, Hofvets intriger och dåliga exempel irån statens ädlaste Stånd, närmade sig med stora steg Nalionens uplösning. demoralisation och missaktning för Lagarne. Man tillgrep ändtligen den sista räddnings plankan, Kyrkan. Men då Biskoparne voro politiske män och Prester blott till namnet, beslägtade med Hof-Adlen, och dessutom det lägre Presterskapet lefde i fattigdom, beroende af folket, blef snart förakt för Kyrka och religion lika stort, som för Hof och Adel. Själen i Fransyska Nationen var lemnad åt sig sjelf, alla samhällets band slitna. Moralit, Religion, Lagar, Vänskap, Slågtskap, åktenshap, Famille, och National förening, voro tomma ord utan något motsvarande i verhligbeten. Man begick de grofvaste brott, de liderligaste tilltag ej med fasa utan med belätenhet under det man ropade frihet, lefve friheten. Sådan var grunden till de olyckor, som kostade Fransyska Nationen 800,000 menniskors lif och många fleras sorger, lidanden och bekymmer. Sådan var grunden till den Revolution, som till sina följder och utveckling var så lärorik för verlden. Man började inse och fatta alt Nationerna äfven ega ett högre lif, en själ, som är i behof af moralite, religion, vänskap, äktenskap byggde på framtid, familj och nationella sammanbindningspunhter, hvars vård är lika nödvändig, vi våga säga nödvändigare ån vården om tegen, huset, staden och det yttre försvaret af Nationens jord. Nan började inse att Nationernas krafter och lif måste vara ämnade af den gudomliga skapande kraften till något högre, något ådlare än till att uppofira sine sträfvanden, sina arbetskrafter, sina generationer af millioner menskolif blott för en sthende och förgånglig armee eller för en class af Adeliga lättingar, som i slösande liderlighet förtärde detta högre lifs production. Preussen, der gunstlingssystemet var uppdrifvet till den bögsta grad, der ingen ofrälse fick bekläda högre Embeten eller Ossicersplatser, der Borgarens productionskrast uteslutande användes till armee och adel, det var här man först tvangs att följa ett helt och hållet motsatt system. Det var förlusten af en stor del al Preussiska monarkiens besittningar och den gudomliga försynens, under Adertonde århunJradets blodiga lärdomar, utpekade väg till menniskans frihet, som väckte Preussiska Nationens slumrande och nästan förqväfda Rational-kraft. En kraft, som hade kunnat utveckla siv lika förfärligt. som i Frankrike om ej den blifvit ledd af en vis sitt folk älskande konung, som insåg nödvändigheten af att icke sälla sig emot en utveckling, som ingen mensklig hand hvarken kunnat eller någonsin kan