Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 januari 1843, sida 1

tallen med stör konst urhålkad. Men denna slit i arbetet var icke blott bestämd att ifva dolken en skönare form, en tanka af cn helt annan art hade föresväsvat konstnären vid arbetet. Förmedelst omvexlingen af de tätare och urhålkade partierna på det sköna bladet, drager efter stöten wmed denna dolk köttet sig tillsammans öfver båda sidorna af klingan, och dolken kan icke dragas ur siret, utan att esterlemna den rysligaste sönderslitning. bessutom tränger luften in i såret. kvilket efter läkarens påstlende gör det dödligt. Denna förfärliga ändamålsenlighet uppfyllde de båda resande med en kall rysning, och resultatet af deras betraktelser var, att det i ett land, der munkarne hafva en sådan skänk tillreds för resande till eget Iprivatbruk, likväl var ett oförlåtligt vågstycke, att begilva sig så sent på vägen utan ledare ide trånga bergshålorna, utan vägvisare i ödemarken, och att det derföre vore klokast afbida dagen, om det än vore i den uslaste koja, än att aflägsnade ifrån hvarje hjelp och omgisna af mörkret utsätta sig för att blifva öfverfallne. Ett gällt hvisslande afbröt plötsligt deras samtal och de resande stannade sina muläsnor. En getheride stod framfor dem. Iollah, goda vån, kan han icke visa oss ett nattqvarter? Nattqvarter? svarade herden vresigt, i det han höll fast sir hund, som ville rusa mot muläsnorna. Ja visst, Följen gångstigen till höger in emellan sjellen der skolen J tinna en koja, der jag och mina getter. hvarje dag hålla siesta. Dörrar och väggar äro täta. Men J fån icke göra en alltför listor brasa, så att lågan står för högt upp ul skorstenen, J kunnen då lått hemsökas af ohyge