Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1842, sida 1

stitutions-Utskotts granskningsrätt. Nuvarande konslitutions-Utskotts atgård att till åtal öfverlemna ett efter Riksdagens början afvifvet rådslag, utan att fullständigt granska Stats-Radsprotokollerna intill samma tid, då rädslaget egt rum, strider emot den i vär brottmåls-lagstiftning gällande grundsats, att en sör flera förbrytelser anklagad person skall på en gång dömas, enär, om Stats-Radets Ledamöter funnos i förevarande fråga skyldiga till esverträdelse af Grundlagen, och derför till ansvar sälldes, det kunde inträffa, att nytt åtal, omedelbart efter domens verkställande, skedde för annan eller enahanda under tiden från Riksdagens början till d. 4 Februari begången förseelse, hvarser särskild påföljd adömdes, och de anklazade s-lunda, tvertemot lagens mening, komme att lida dubbel bestraffning. Tillser man åter den politiska sidan af saken, så visar sig klarligen, att lagstiftarnes afsigt ej kunnat vara, alt bereda utöfning af granskningsrätt eller anställande af åtal, ang ende atzärder, som vidtagits under past ende Riksdag; ty dels är det naturligt, att stridisa opinioner om dagens händelser icke hunna bed mas med det lugn, som för en opartisk pröfning erfordras, dels finnas uti protokolier esver ministeriella, och till och med ser kommandomil, handlingar och beslut, hvilkas offentliga spridande i otid af en klok Statskonst förbjudes, hvarföre man ock i andra konstitulionella länder ofta hört förklaringar från Reeringens sida, att omsorgen f r Statens tjenst icke medgåfve äskade upplysningars meddelande. khonstitutions-Utskottets handlinussätt i denna fråga, om ockSå ett bestämdt förbud deremot i grundlagen icke uttalas, är dock (s som förut är anmärkt) stridande emot samma lags mening och hittills vunna tillämpning, ifvensom det är oförenligt med god ordning och med den sans och granlagenhel, man af Utskottet eger rilt att fordra vid utöfningen af en hög, ehuru ansvarsfri, makt.? Ferklaranderne protestera emot Ulskottets förfarande; men vilja icke undandraga sig svaromal i hufvudsaken, enär, då samma åtal möjligen kunde vid en kommande Riksdag varda förnyadt, de hellre önska att nu gemensamt få anföra sitt försvar, som skall blifva lika lätt, som målets tillkomst synes förkastlig. Efter språkbruket är byta icke detsamma som afhäånda. By:e af jord emot jord är alt, i stäl let för den jord, man ezer, tillsarvårfva sig annan j Jjord, som man anser för sig förmänligare. Riktiga ordabegreppet härvid bevises dessutom af allmänna lagens stadvande i 3 kap. 4 2 Jordahalken, att om arfvejord skiftas emot annan jord å landet, sådant skifte ej må af bördeman klandras ; äfvensom den vidsträck ta rött till utbyte af egor, I ej kunna förstås sådane, som, till vissa föremål ) I höra Kronans omedelbara disposition, eller hvaraf räntor, arrenden eller andre inkomster icke mera omedelbarligen till Statsverket ingå. Allraminst Som i sednare shistessersattningar medgisves, vid lillämpningen hvaraf ofta hånder, att ej mindre kronohemman än boställen förlora innehafvande ägor emot vederlag i annan jord, tillräckligen styrkes, att den utsträckning, som konstitulions-Uiskottet och Herr Justitie-Ombudsmannen velat gissig på en oriktig tydning af orden afhånda och bortbyta. Men ville man ock antaga, att den handling, som kallas byta, vore enahanda med den, som va åt föreskriften i Reg.-Formens 77 2, erundar kallas ashånda, så är det obestridligt, att med de lägenheter, som i Reg. formens 77 2 omnämnas, under vissa hufvudtitlar assedde, ej vidare tillkan denna paragraf lämpas på militieboställen, med hvilkas befattning Rikets Ständer icke hafva rinsaste befattning och hvarom de icke hafva alt något förordna, på sätt dem likväl är i samma paragraf förbehållet i afseende å de lägenheter, . hvarom den handlar. Ansvarighetslagen skiljer bestämdt emellan Kronans lägenheter i allmänhet och de till militieverket hörande boställen. — — Den omtalar nemligen i 3 2 särskildt 77 2 Regeringsformen rörande dispositionen af Kronans domäner, under hvilken benämning boställen icke kunna uppsattas, och särskildt 80 2 om indelningsverket, till hvilket militieboställen höra. härtfill I )