Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1842, sida 1

Riks-ÅRättens förhandlingar. a) Anmärkte ämnen. b) De Förklarandes hufvudsakliga invändningar. c) Just. Ombudsmannens skäl oeh slutpåstdenden. 9:o. Angående utbyte af V:sta Må4jorsbostället vid Westmanlands Regemente Bennebåck, emot egendomen i samma län, Mest-Terna. Detta byte befann Förste Landtmåtaren i länet. vid hällen värdering . så skadligt för Kronan, att han protesterade emot skattesärderings-förrätningens sortgang. Land-höfdinge Embetet anmälde äfren denna protest hos Regeringen, men fick för denna anmälan en nådig skrapa: och sedan den fria dispositions-rätten af 3.768 tanland skog och betesmark, som Bennebäck eger, ansetts ungefär svara emot 136 Rårs grundränta, blef bytet i Nader fastställdt. på tillstyrkan af Stats-Secreteraren och pluraliteten ibland Stats-Rådet. (träane StatsRåd afstyrkte saken) i början af Februari månad är 1840. De vexlade skrifterna vid Riks-Räåtfen. ega i synnerhet interesse, geuom de tvänne principfrågor, som i malet förekomma, nemligen: huruvida Rikets Ständers Con-titations Utskott egt rätt att ställa Radvifvarnve infår Riks-Rätten. då beslutet blifvit fattadt under Rikets Ständersammanvaro, och efter den dag Stats-Råd--protokollen blifvit tör tiden ifrån sista Rik dag till Ut-kottet aflemnade, samt hurusjda Kaonnngen tillkommer att genom byte afhändla riket en detsamma tillhörig fast egendon. Det vigtiga-G. som härom blifvit ansördt, upptage vi derföre här, held-t de tilltalades förklaring adagalägger så karakteristiskt det gamla systemets sätt att betrakta Statamakternas inbördes stållning och Radgifvarnes pligter. a) Ålt ett sådant, utan Rikets Ständers samtycke beslutadt afhändande af Kronans fasta ezendom strider emot tydliea stadgandet i 2 77 Reg.formen, jemförd med Ridd. och Ådelns Privilegier d. 46 October 1723, 2 28, samt särskildt, hvad Militie boställen angir, emot Kongl. Stadvan d. 9 December 4682 2 4 Mom. 40, upplifvad genom Förordn. d. 4 Februari 1771. b) Ått genom åtalet i det mål, hvarom anmärkningsmemorialet handlar, Konstitutions-Utskottet fulländat sitt verk. Icke tillfredsstilldt med sina bemädanden, att uti Statskådsprotokollerna för den tidrymd, inom hvilken dess granshknincsrätt synes lagenligen vara begränsad, hafva uppsökt hvarje anledning, om också aldrig så ogrundad eller ringa, till anmärkningar emot Stats-Ridets Ledamäter, har Ulskottet, pätagligen särskildt dertill uppmanadt, sträckt sin anmärkningsifver äfven till en ridgifvande åtgärd, tillhörande en tid, dit Utskottet ej hade bordt vända sina blickar. Betraklar man detta förfarande ur en konstitutionel synpunhl, så finner man, al Ansvarighetslagens 44 23 och 103 3 i Reg.-sormen, alltsedan deras tillkomst, varit så förstidde och tillämpade, att KonstitlutionsUtsbottets sranskningsrätt är inskränkt till de StatsRulsprotokoller, som blifva förda till den dag, då Riksdag börjats, och att således Utskottet icke varit befogadt att, i afsigt alt detsamma granska och vid ett eller flera der upptagna mål göra anmärkning, till sig fordra ett Stats-Rådsprotokoll, fördt under pågående Riksdag; heldst Utskottet derigenom ostridigt går i förväg för elt efterföljande Kon