Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 januari 1842, sida 1

och 1854 årens Riksdagar, som innehålla, att militicboställen ej må till skatte försäljas, icke nmna något om, än mindre emot utbyten af sås dana eller andra boställen: och en mängd exempel kunde anföras derå, att, sedan 4809 ärs Statsskick, utbyten af alla slags boställen blifvit, utan Ril ets Standers samtycke, af Kongl: Maf:t beslis tade och till verkställighet i laga ordning anbesallda, utan att sådant hittills. förklaranderne veterligen, föranledt anmärkning, än mindre laga åtal; emot Konungens Rådgifvare, ehuru en del af dessa exempel ligga inom det nuvarande konstitutions Utskottets granskningastid.) — — ÅÅtt då Reg. sermens 80 2, icke blifvit lagd till grund för åtalet i denna sak, anse förklaranderne sig ej tillständigt att borttaga Riks-Rättens tid med anförande af hvad de, om sådant skett; hade haft att deremot invända. A AU de stadgar, Hr Justitik Ombudsmannen härvid åberopat, öro Ridd. och Adelns privilegier d. 16 Oct. 1723 28 2 och Kongl. Stadgan d. 9 Dec. 4682: 4 2 40 mom., upplifvad genom kongl. Förordningen d. 4 Febr. 1771. Förklaranderna kunna ej annat föreställa sig, än att då konstilulions Utskoltet lemnat Justitig ombudsmannen föreskrift att till stöd för åtalet åberopa dessä färattningar, Utskottet anat den altför lösa grund, sem ötalet egde uti Reg. formens 77 2. Den första af de åberopade författningarne tillåter utbyten af kronohemman till Frälseman, men under vilkor af medgifvande från Rikets Ständers sida; den sista, upplifvande en förut död eller ätminstone: glömd gammal föreskrift, förbjuder äter vid vile, hvad militieboställen angår, allt sökande om utbyten deraf. — Men också begge dessa forsattningar äro döda. — Den förra föll nemligen ges nom Reg, formens 77 2, som, enligt sin ordalydelse, anda och mening allt hittills varit så f rstadd och tillmpad, att utbyten, af bostillen blifvit af kongl. Maj:t, utan Rikets Ständers hårande, medgisna, då vederlag erhållits lika mot lika och ett för Kronan nyttigt ändamål vunnits. — Den sednare åter, af likartad beskaffenhet med älskilliga förestrifter uti det numera i glömska fallna Soslicitationsplakatet, har rimligen aldrig kunnat så tydas, att den förbjöd underdånig hemställan hos hongl. Maj:t af behörig embelsmyndiahet om ett fir Kronan, indelnincsverket och tjensten förmanligt utbyte af ett illa beläget bost-lle. — Att om likval denna tydning khunde antagas, är i alla fall sjelfva författningen upphäsven genom 80 2 i Regeringsformen, som i asfscende på indelninssverket föreskrifver Rikets Ständers medverkan endast i de frågor, som angå rubbning i dess hufvudgrunder, men ingalunda omnämner något förbud, hvarken för underlydande autoritet att aseisva förslag om ulbyte af ett mi litieboställe, eller för Konungen att sådant, utan Rikets Sländers deltagande, bifalla, så vidt rubbning i indelningsverkets hufsudgrunder icke derigenom uppkommit. Förklaranderne anmärka dessutom, att då 61, 62, 64 och 87 22 al Regerin:sforimen icke finnas upptagne i Änsvarighetslagen ibland dem, för öfvertiädelser, hvaraf juridiskt åtal eger ram, så hade de rådgifvare, hvilka Justilie Ombudsmannens memorialer röra i sådana punkter, der, till stöd för anklagelsen, förenämnde Grundlagsparagraser äberopas, haft skäl att undandraga sig allt svaromål, angående hvad som i dessa punkter emot dem beifras; men yttra: att de velat begagna tillsället, att inför det altmänna omdömet rättfärdiga äfven de i berörde punkter åtalade rådslag, m. m. e) All en invänning; hvilken, såsom den svaranderne asfqisvit, åsyftar att till både grund och behörighet jäfva den åtgärd, utom hvilken ingen sak funnits, måtte tvifvelsutan anses af den beskaffenhet och vigt, att den, ehvad sådant ä svarande sidan äskas eller icke, bör utcöra föremål för Riks-Rältens särskilda prifning och utfitande, innan å Åklagarens sida något yttrande i sjelRa saken följer, helst den sednares vidare handlåsegning vore öfverflödig, i fall möjligen invinninget ) Utskottet åberopar. i denna del, ett beviljadt heta AAA A AS 3