::::nnn rAAQA Ack, förlåt — jag råkar gåäspa! Vattnet mig så sömnig gör. Sedan när jag ner i magen Har en liten insjö Öst, Får jag ej på hela dagen Minsta grand spirituöst. Men man lofrar mig att spisa — Detta är en mildhet. som I min nöd jag dock bör prisa — Allt, som jag ej tycker um. Jemt, fast matt, jag mäste streta; Går och går och bara går; Ej det ringaste arbeta — Knappast nog jag tänka får. Ljufva sömn, du himlens gåfva! Jag blott lisas kan af dig; Men det farligt är att sofva, Åfven det sörbjudes mig. Och jag kunde sidor långa Skrifva, och förtälja er Om besvärligheter många, Som Carlsbaderrattnet ger, ock hur jag ståndaktigt lider Alla mödor och besvär, Hur jag hjeltemodigt strider Emot lustar och begär. Men jeg trög af vattnet blifvit Likasom min poesi. berför nog med hvad jag skrifvit! Nästa gång det mer skall bli. Då jag fukta skall min tunga Med likör af annat slag, Och jag skall om annat sjunga Än om vatten, som i dag.